Det var intressant när Karl-Petter Thorwaldsson invigde Runös röda kulturfestival, som ägde rum i helgen på folkhögskolan i Åkersberga.

Hur mycket av kulturen ska han ta med sig från ABF när han träder in i rollen som LO:s ordförande?

Av invigningstalet på kursgårdens yttertrappa att döma finns det mycket att hoppas på.

”Kulturen ska utvecklas, inte avvecklas”, var beskedet, och Thorwaldsson knöt an både till arbetarrörelsens traditioner och till sin egen bildningshistoria, med viktiga hållplatser som tredjetrumpet i en blåsorkester och hur boklotterierna på arbetsplatsen gav honom smak för litteratur.

Viktigast var kanske ändå den övertygelse som framkom om att kulturen har en central roll i facket. Han ställde den retoriska frågan:

– Vi blir en farligare rörelse om vi har kulturen med oss, eller hur?

Och fick många instämmanden.

Festivalen var lyckad, men hade kunnat locka fler besökare. En blandning av alla slags musik, poesi, föredrag och workshops, alltsammans med radikal prägel.

Göran Greider kåserade kring klassperspektiv på kultur, och kom med en viktig synpunkt, som kanske kan bli nyttig i framtiden. Så här sa han, apropå sin egen livslånga bildningstörst utan åtskillnad mellan högt och lågt, mellan finkultur och masskultur:

– Det viktiga är inte budskapet utan erfarenheterna.

Det finns en poäng att spinna vidare på i Greiders påstående. Nämligen att argumentet för att läsa böcker och ägna sig åt andra slags kultur är att en kommer åt hur andra människor uppfattar världen. På ett sätt en inte gör annars. Vilket borde kunna vara ett väldigt starkt försäljningsargument för folkbildningen.