Konstnären Lars Vilks ställer upp som hedersgäst på en högerextremistisk kongress i USA, för att berätta om sitt arbete med teckningar av rondellhundar som föreställer profeten Muhammed, berättar radions Kulturnytt.

Arrangör är den internationella alliansen SION, som står för ungefär samma idéer som mördaren Breivik la fram i sitt manifest.

Därmed legitimerar han berättelsen om att ett muslimskt maktövertagande hotar västvärlden. Och i förlängningen även det våld den berättelsen ger upphov till – från galningars sida och från statliga institutioner.

Det är som att han förväxlar sin egen konstnärliga integritet – exemplifierad av det oändliga bygget Nimis nedanför skånska Kullen – med total politisk eftergivenhet. Dessutom hör man om man lyssnar noga i hans uttalanden och blogginlägg en stadig sympati för rasistiska tänkesätt och kategoriseringar.

Men det fria skapandet är inte oskyldigt. Det rör vid mörkret i människorna, på ett sätt som är besläktat med vad demagogin kan åstadkomma.

Och det är just därför Vilks naivitet är så cynisk. Han njuter av berömmelsen men överlåter konsekvenserna till andra, på ett sätt som drar skam över all riktig intellektuell och konstnärlig verksamhet. Som inte alls bara är på lek. Lika litet som våldet och utmönstringen.