I dag finns det i princip fem olika löne­stöd för arbetsgivare att ta del av för anställning av personer med någon form av funktionsnedsättningar. Egentligen ligger det ett fel bara i den beskrivningen. Det handlar inte bara om personer som har psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar. Det kan lika gärna handla om sociala hinder, till exempel tidigare kriminell bakgrund eller missbruk.
I den så kallade FunkA-utredningen (Sänkta trösklar – högt i tak. Arbete, utveckling, trygghet, SOU 2012:31) som presenterades häromdagen av Cristina Husmark Pehrsson, föreslås en minskning av antalet lönestöd till två – Lönestöd för utveckling och Lönestöd för trygghet. Det första ska gälla högst två år, där utvecklingsinsatser för att höja arbetsförmågan ska finnas, och det andra under längre tid, där det finns långvariga behov av lönestöd på grund av individens nedsatta arbetsförmåga.

Att förenkla för arbetsgivarna så de blir mer medvetna om vilka möjligheter det finns att anställa med hjälp av lönestöd, stödjer vi kristdemokrater. Att i första hand söka efter kompetent personal borde vara självklart, och att sedan få en lönesubvention för den person man valt, ska vara en bonus!

Tyvärr ser inte verkligheten ut så. För det första finns en rädsla hos ­arbetsgivare att det ska kosta pengar, ta mer tid och kraft att ha personer med arbetshinder, än vad det ger i form av nytta av den anställde. För det andra avsätts inte nog med tid för en handledare hos arbetsgivaren. Det skapar i sig en osäkerhet hos övriga medarbetare om vad han eller hon klarar av.

Kristdemokraterna har tidigare fört fram behovet av särskilt handledarstöd för anordnare – arbetsgivare:

Dels en handledarpeng som ska gå till en avsedd person i verksamheten med ansvar för personen med lönestöd. Dels information från stödpersoner i den anställdes närhet som kan ge råd om funktionsnedsättningen, sjukdomsbild, sociala situation med mera.

Detta vore inte minst viktigt när FunkA-utredningen också föreslår en jämställdhet mellan Samhall och andra företag, vilket inte minst är en vinst för de arbetsintegrerande sociala företagen som konkurrerar på samma marknad med service, tjänster och produktion.

Där har Samhall en ovärderlig erfarenhet att dela med sig av till and­ra arbetsgivare, med utbildning av handledare. Kristdemokraterna vill att de offentliga verksamheterna ska gå före med att anställa personer med arbetshinder. Kan de öka i omfattning genom att det erbjuds handledarträning, vore det ett lyft för samtliga parter.

Att ungefär en halv miljon svenskar står utanför ordinarie arbetsmarknad på grund av funktionsnedsättningar eller andra hinder är oacceptabelt. När alla får vara med och arbeta hundra procent av sin förmåga, då minskar kostnader för både bidrag och ohälsa. Men den största vinsten är för den enskilde – att få vara med och bidra till samhället på samma villkor som andra.

Penilla Gunther
riksdagsleda­mot för Kristdemo­kraterna och sitter i arbetsmarknads­utskottet