En konflikt hotar i Fotbollssverige vilket kan leda till strejk bland både dam- och herrspelare på toppnivå i morgon lördag. Men Tyresö­spelaren Lisa Dahlkvist är inte så engagerad: ”Ska vi strejka som herrspelarna när det är som en hobby för många av oss?” 

Foto: Henrik Montgomery

Osportsliga villkor del 3.  Till OS i Stockholm för 100 år sedan skickade USA inga kvinnor – man önskade inte se dem ”sporta offentligt”.  Sedan dess har mycket hänt. De hetaste svenska  OS-hoppen i år är kvinnor. Och allt fler kvinnor kan leva på sin idrott, som ”Real Tyresös” Lisa Dahlkvist.

Lisa Dahlkvist är inte den sentimen­tala typen. Hon spelar fotboll för att vinna och är en del av den satsning som Tyresö FF gör på att ta SM-guld och på sikt också vinna Champions League. Satsningen är så stor att klubben redan kallas för Real Tyresö.

I vintras lämnade Lisa Dahlkvist ­Kopparbergs/Göteborg FC efter två år där. Hon är en rastlös och även krävande själ och lockades av klubben Tyresö FF. ”En förening som ­satsar som en förening ska satsa”, som hon själv uttrycker
saken i solen på Tyresövallen den här ­eftermiddagen, före dagens andra träning.

I förra sommarens VM i Tyskland slog Lisa Dahlkvist igenom på riktigt. Mittfältaren gjorde mål mot Nordkorea, USA och Australien och var en mycket viktig kugge i det svenska lag som till slut fick nådde en bronsplats. I sommar väntar OS mot regerande världsmästarna Japan, Kanada och Sydafrika.

Precis som i Göteborg och tidigare i Umeå lever Lisa Dahlkvist på sin fotboll. Målmedvetenheten styr henne, hon vill helt enkelt se hur bra hon kan bli.

– För mig är det självklart att satsa, så länge som jag presterar och är viktig för ett lag. Får man betalt av klubben då är man här för att spela fotboll och göra det ordentligt, säger Lisa Dahlkvist på sin dialekt som fortfarande doftar Närke som i uppväxtårens Örebro.

Hon trivs med att fotbollen dikterar livsvillkoren, men hon är väl medveten om att det är långt från alla i damallsvenskan som har de förutsättningarna – eller ens vill spela fotboll på heltid.

– Det är många som behöver ha något vid sidan av och de vill inte bara känna att man måste prestera för att kunna få in pengar. Skriver man på ett tvåårs­kontrakt och inte lyckas, då kanske man inte har något efter det, det kan ju vara pressande. Det hade varit skillnad om
vi tjänat lika mycket som herrarna som kan ha något kvar av de intjänade pengarna efter fotbollen, säger Lisa Dahlkvist och konstaterar samtidigt att lönerna blir bättre och bättre för varje år som går.

– Men samtidigt är det väldigt ojämnt, väldigt stor skillnad mellan de olika spelarna. Ändå tror jag att det är ganska lugnt inom damfotbollen när det gäller osämja inom gruppen på grund av lönerna. De stora pengarna finns inte och det vet alla om. Då får man nöja sig med det man får. Man kan inte tacka nej till en lön man tycker är för låg om man vill spela fotboll. Då får man inte spela, säger Lisa Dahlkvist.

Hennes taxerade förvärvsinkomst 2010 var 258 000 kronor, men pengar och löner är inget man talar om i de damallsvenska omklädningsrummen. Förutsättningarna blir dock bättre och bättre. Alla i Tyresö FF kan vara med på alla träningar och bara det är en stor skillnad mot hennes första år på toppnivå då de äldre spelarna gick och jobbade efter tidiga morgonpass.

– De nya spelarna tror ju att det har varit så här hela tiden. Och jag var ju inte heller med på den riktigt hårda tiden när man inte ens fick tillgång till träningsplaner, säger Lisa Dahlkvist, för övrigt dotter till Sven ”Dala” Dahlkvist, backbjässen i Brage, AIK och ­svenska landslaget.

När 00-talets giganter Umeå IK hörde av sig inför säsongen 2006 nappade Lisa Dahlkvist trots att det var ett stort steg att lämna kompisarna och KIF Örebro efter bara ett år i allsvenskan. Även det geografiska steget med en flytt på 70 mil norrut var stort. De första två åren i Umeå blev tuffa, både privat och i laget. Det var nära att hon gav upp och flyttade hem igen. Men fotbollen betydde så mycket att hon valde att fortsätta satsa, på att bli bäst.

– Det var en period i livet då jag inte riktigt visste vem jag var och vad jag stod för. Jag hade ju inte ens fyllt 19 när jag flyttade, säger Lisa Dahlkvist som med tiden och med alla flyttar blivit bättre och bättre på att anpassa sig till nya miljöer och nya grupper.

När Lisa Dahlkvist, som bara är 25 år gammal, börjar tala om att hon är medveten om att det inte är så många fotbollsspelarår kvar, då blir skillnaderna mellan herr- och damfotbollen väldigt tydliga. I damallsvenskan är det inte ens 15 spelare som är 30 år eller äldre samtidigt som fler än 70 lirare i herrarnas högsta serie har fyllt 30.

– Det är bara fem försäsonger kvar tills jag är 30 och det handlar om att ha ett arbete som man vill jobba med efter att man slutat spela. Men nu ska jag njuta av att spela fotboll och ta vara på de år som är kvar. Många frågar om jag blir stressad av att inte göra något vid sidan av fotbollen. Men för mig är det viktigt att alltid kunna ge 100 procent, säger Lisa Dahlkvist som ser två alternativa yrkesval efter fotbollskarriären: tränare eller polis.

– Gruppkänslan lockar, att man ska klara av vissa saker tillsammans. Att hela tiden utsättas för nya utmaningar lockar också!

Martin Röshammar

Fakta

Lisa Dahlkvist

Född: den 6 februari 1987.

Bor: I Tyresö.

Gör: Är fotbollsproffs i Tyresö FF och har gjort mer än 30 lands­kamper. Har tidigare spelat i Adolfsbergs IK, Karlslunds IF, KIF Örebro, Umeå IK och Kopparbergs/Göteborgs FC. Laddar inför OS.

Är: Väldigt tävlingsinriktad. Det är ­mycket spel och mycket tävlingar i hennes vardag, även utanför fotbollen.

I Tyresö FF spelar numera också Marta, brasilianskan som brukar kallas världens bästa damfotbollsspelare.

Tyresö FF:s damlag omsätter totalt 8,5 miljoner kronor om året. De enskilda lönerna är hemliga.