Foto: Maja Suslin

Arbetsledaren Veronica Kallander och den personliga assistenten Sandra Somai.

 

Sandra Somai gick runt på tio olika avdelningar som timanställd i äldreomsorgen. Det blev opersonligt.

Så hon bytte till något personligare och blev personlig assistent.

– Jag är där för en person. Det jag gör spelar roll. I det här jobbet blir man uppskattad. Det är värdefullt.

Personen hon är där för, Veronica Kallander, preciserar hur värdefullt.

– Det gäller livet, hela min tillvaro. Assistenten gör skillnaden mellan att leva och att bara överleva. Utan assistenten tar jag mig inte ens upp ur sängen på morgnarna. Personlig assistans betyder att jag kan jobba, träna, resa och engagera mig politiskt.

Hon lever ett aktivt liv. För hennes fyra assistenter betyder det att den ena dagen inte är den andra lik.

– Det händer en massa saker. Ena dagen är jag ute och demonstrerar med Veronica, nästa skurar jag golv, berättar Sandra Somai.

Hon får sin lön av Stil, ett kooperativ med 1 500 personliga assistenter som drivs av assistansberättigade. Veroni­ca Kallander har anställt henne och kallas rätt och slätt arbetsledare. På Stil finns det inga kunder eller brukare.

Ordet arbetsledare talar om vad som gäller.

– Det är viktigt att hålla det professionellt. Jag är här för att sköta mitt jobb, resonerar Sandra Somai.

Hon har varit hos Veronica i två år. Med tiden har de lärt känna varandra. Numera vet även Veronica en del om Sandras privatliv. Att Sandra vet nästan allt om Veronicas privatliv följer med yrket. Den som behöver assistans måste öppna sitt hem för andra.

Just därför är det viktigt att assistenten emellanåt håller sig i bakgrunden och erbjuder en privat sfär.

– Det krävs lyhördhet och empati, som Sandra uttrycker det.

Veronica är gift. De två bonusbarnen är vuxna och utflugna. Hon har assis­tans 16 timmar om dygnet. Behovet omprövas vartannat år. Nyligen träffade Veronica en handläggare på Försäkringskassan. Nu väntar hon på besked.

– Det är skitjobbigt, tycker hon.

– Det upprör mig att hon ska vara tvungen att gå igenom det här vartannat år, säger Sandra.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Fakta

Om Sandra Somai
37 år, personlig assistent på kooper­ativet Stil 28 timmar i veckan, timvikarie på ett privat assistansbolag.

År i yrket: Två, plus tidigare inhopp i branschen.

Tidigare jobb: Servitris i Storbritannien (elva år) samt äldre­om­sorg.

Bäst med jobbet: Det bästa med jobbet är också det sämsta. Jag är där för en annan person. Det kräver ett öppet sinne och flexibilitet – men det ger också stor frihet.

Yrkesstolthet: Jag går inte runt och blåser upp mig, men jag känner att jag gör något bra och meningsfullt.

Om arbetsrelationen: Den grundas på ömsesidig respekt. Vi är personliga – men inte privata.

Om att rekommendera jobbet till andra: Inte till alla. Inget för den som är jättekänslig eller gillar fasta rutiner. Det passar den som är öppen, flexibel och serviceinriktad.

 

Om personliga ­assistenter

Antal: Runt 80 000, lika många som lärarna i grundskolan.

Utbildning: Kooperativet Stil kräver ingen formell utbildning. Det är det vanligaste, men det förekommer krav på undersköterskeutbildning.

Snittlön: 19 500 kronor hos Almega Vårdföretagarna, 20 400 kronor hos Sveriges Kommuner och Lands­ting (SKL). Sex olika kollektivavtal finns. Lägstalön 16 070 kronor hos SKL och KFO (arbetsgivarorganisation för kooperativ), 15 800 kronor hos Almega – allt före årets löneökningar.

Fackförbund: Kommunal.

Framtidsutsikter: Goda. Bristyrke på många håll.

Källor: Independent living, Kommunal