Foto: Christine Olsson

– Grammatiken sitter i ansiktet, säger Lena Ekevid och förklarar att miner och ansiktsuttryck är en viktig del av teckenspråket. En blinkning betyder till exempel punkt.

 

Hon vaknar på morgonen och tänker ”Yes, det är jobbardag”. Att Lena Ekevid missade aupairplatsen efter gymnasiet blev hennes lycka.

Allt började på 1970-talet. I Lena Ekevids dagisgrupp fanns hörselskadade barn och personalen använde tecknad svenska. Det var både tal och enklare tecken samtidigt, och där föddes Lena Ekevids intresse för teckenspråk.

När hon efter gymnasiet blev utan en utlovad aupairtjänst i Österrike bestämde hon sig för att göra intresset till ett jobb, och började på tolkutbildningen.

23 år har gått sedan hon började jobba, och hon tycker fortfarande att det är det bästa jobb som finns att tolka åt döva och dövblinda.

– Man får vara med i alla situationer i en människas liv.

Hon har tolkat på förlossningar, följt barnen på dopet, till barnavårdscentralen och utvecklingssamtal i skolan. Hon tolkar föreläsningar, konferenser och myndighetsmöten men också på bröllop och begravningar.

Egentligen spelar det ingen roll vad uppdraget handlar om, säger hon. Det är mötet mellan människor som är det viktiga.

– Jag har tolkat samtal mellan datanördar där jag knappt begripit hälften av vad de pratat om, men där de fått jättebra kontakt och varit nöjda. Då är det är ett bra jobb för mig.

Ett favorituppdrag är ändå att stå på scen och tolka teater.

– Jag brukar säga att antingen blir man skådis eller teckenspråkstolk. Man står på scen och får uppmärksamhet, men inte som sig själv utan för den roll man spelar.

Teckenspråkstolkning blev plötsligt hett när den tolkade melodifestivalen nyligen spreds på internet. Men det handlade om förberedda gestaltningar och inte simultantolkningar, betonar Lena Ekevid som tycker att intresset för jobbet alltid har varit stort.

– Alla säger wow, vad spännande, när jag berättar vad jag jobbar med. Sedan kommer den obligatoriska frågan och mitt svar: Nej, teckenspråk är inte internationellt, och ja, det vore ju bra om det vore det, liksom det skulle vara praktiskt om alla pratade svenska.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Fakta

Om Lena Ekevid

46 år, teckenspråkstolk på den privata tolkförmedlingen AB ­Stockholmstolkarna.

År i yrket: 23.

Bäst med jobbet: När människor får kontakt och verkligen förstår varandra.

Sämst med jobbet: När två personer inte får kontakt för att de inte säger allt de menar. Som tolk är jag neutral och kan inte fylla i med det som behövs om de inte säger det.

Utmaning just nu: Att tolka från främmande språk. Det behövs ibland och är betydligt svårare.

Yrkesstolthet: När människor når fram och får kontakt.

Yrkeshemlighet: Man måste verkligen kunna språken, vara allmän­bildad och öppen för olika situationer.

Om jag inte blivit teckenspråks­tolk: Hade jag blivit lärare.

Om tecken­språks­tolkar

Antal i Sverige: Drygt 500. De flesta är anställda inom stat och lands­ting. De privatanställda jobbar främst på uppdrag av landsting
och kommuner.

Utbildning: Mellan två och fyra år på folkhögskola, beroende på förkunskaper.

Lön: Snittlön drygt 24 000, ­ingångslön cirka 18 000 kronor.

Fackförbund: Vision eller Dik.

Framtidsutsikter: Goda. Det råder brist på kvalificerade teckenspråks­tolkar i hela landet.

Källor: Arbetsförmedlingen, Dik, Lena Ekevid.