Efter domen på elva års fängelse för de båda svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson framstår ”den tysta diplomatin” som ett misslyckande.

Men regeringen byter inte fot.

En total och ekande tystnad från Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt är i dag den enda reaktionen från Sveriges högsta ledning.

Att domen mot journalisterna är en politisk dom gör det verkningslöst att gå vidare med advokathjälp. Då ökar i stället behovet av en politisk press.

Om Sverige, tillsammans med USA och EU, sätter press på den etiopiska regeringen finns en större chans att lyckas i stället för att förlita sig på verkningslös tyst diplomati eller ännu en till rättsligt tänkande kamouflerad överklagan.

Det är häpnadsväckande att Reinfeldt och Bildt i det läget väljer att vara knäpp tysta.

I stället lyfter man fram kabinettssekreterare Frank Belfrage från UD som säger några väl valda ord om att fängelsedomen är fel.

Vill Reinfeldt och Bildt skicka signalen till Etiopien att man från svensk sida egentligen är nöjd med domen och vill gå vidare med annat?

Eller känner sig regeringen bara besvärad utan att vilja skicka någon signal alls?

I Sverige har rättegången ibland framställts som att domstolen varit okunnig och att rättegången var det tillfälle då allting skulle förklaras och läggas till rätta.

Så är det inte. Domstolen har inte missförstått Schibbyes och Perssons resa.

De vet mycket väl att det handlar om två svenska journalister som tagit sig in i landet för att skriva om förhållanden i Ogadenpovinsen. Schibbye och Persson har alltså blivit tystade på samma odemokratiska sätt som en rad etiopiska journalister och oliktänkande blivit fängslade och varnade under höstens allt mer hårdnande kampanj mot det fria ordet som det etiopiska ledarskiktet genomför.

Att journalisterna i detta fall kommer från ett västland betyder att ledarskiktet inte bara ger sig på egna journalister utan också varnar väst för att lägga sig i Etiopiens förehavanden i Ogaden.

Domen på tio års fängelse för terrorbrott är därmed dikterad av Etiopiens högsta ledning utan någon som helst rättslig förankring.

Därutöver döms journalisterna till ytterligare ett års fängelse för att olagligt ha tagit sig in i landet.

Med tanke på att många hundratusen flyktingar färdats in i Etiopien från grannlandet Somalia, att periodvis tusentals nya flyktingar anländer illegalt över gränsen varje dag och att dessa somaliska flyktingar även syns i huvudstaden Addis Abebba, är även straffet för detta brott en väldligt grov markering, men det är i varje fall inte ett påhittad brott som domen för terrorism.

Att alla rättsliga förankringar nu har fallit gör det än viktigare för regeringen att agera politiskt.

Då kan man inte hålla tyst.

Att Carl Bildt inte vill säga något är möjligtvis förståeligt utifrån hans jävsituation. Han satt i styrelsen för Lundin Petroleum, (då Lundin Oil), när företaget genom bland annat bolaget Africa Oil, beslöt sig för att borra efter olja just i Ogadenprovinsen, vilket var ett skäl för journalisterna att ge sig in i området.

Förhoppningsvis inser Carl Bildt ganska snart att hans jäv gör det omöjligt för honom att sitta kvar som Sveriges utrikesminister, inte minst genom hans anknytning till de anklagade i den nu pågående svenska polisutredningen om folkrättsbrott i Sudan, även det i oljeutvinningens skugga.

Sverige måste ha en utrikesminister som i varje situation ställer upp för demokrati och yttrandefrihet utan att först behöva snegla på sina kompisar och ekonomiska intressen i oljebranschen.

Men med en jävig och tyst Carl Bildt borde åtminstone landets regeringschef Fredrik Reinfeldt fördöma fängelsestraffet.

En antydan till detta hördes också i Fredrik Reinfeldts uttalande över domen den 21 december, men när nu domen tidsbestäms härskar tystnaden.

Och de som bär priset för denna undfallenhet kommer att bli Martin Schibbye och Johan Persson.