Ledig tid har blivit ett problem

Chefen Stina Danielsson vill ha mer att säga till om lokalt när det gäller lönerna. Och hon tror att parterna får vänja sig vid korta avtalsperioder.

För arbetsgivarna på Ortvikens pappersbruk är det viktigt att ha en lönepott utan generella påslag, att arbetstiden inte förkortas mer och att ändra reglerna för arbetsskyldighet. Facket håller inte med om något av detta.

– För oss handlar det helt och hållet om att bibehålla konkurrenskraften, vara lönsamma och behålla jobben, säger personalchefen Stina Danielsson.

Bruket ligger vid Sundsvallsfjärden, där tillverkas tidningspapper och glansigt papper för magasin. Parallellt med att produktionen ökar ska personalen skäras ner.

Lokala förhandlingar pågår om att slå ihop underhållsarbetet vid de två pappersbruken Ortviken och Östrand med den avdelningen på sågverket i Tunadal. Alla tre anläggningar hör till SCA och tanken är att minska antalet underhållsarbetare med 100 personer till 300.

– Det här är avtalsmässigt oplöjd mark. Målet är att behålla underhållet inom SCA och inte lägga ut det. Det är så svårt att förstå fackets hållning att arbetsskyldigheten upphör vid grindarna, säger personalchefen.

När det gäller den centrala avtalsrörelsen vill hon att lönepotten ska vara lokalt förhandlingsbar.

– Det är viktigt för oss att kunna utveckla lönesystemet. Det ska inte vara lika lön för lika arbete utan en personlig lön. Utbildning och personliga egenskaper som flexibilitet och engagemang ska höja den.

Stina Danielsson tycker att problemet med Pappers löneavtal är att en alltför stor del är generella lönepåslag. Visserligen ger pappersbruket extra till några, men det sker i stor utsträckning med pengar utanför potten.

Hon tycker att Ledarnas sifferlösa avtal fungerar bra. De har inga centralt bestämda lönehöjningar, och de ska väga in det lokala företagets lönsamhet. Dessutom sprids lönesamtalen ut över hela året.

– Jag är realist och tror att något sådant är ganska långt borta med Pappers. Och att det är svårt att ändra på lönepotterna med Pappers, säger Stina Danielsson.

Precis som för många andra arbetsgivare är flexibilitet viktig på Ortvikens pappersbruk. Stina Danielsson säger att det i första hand handlar om att använda och planera tiden.

– Ledig tid är viktig för de anställda, men den har blivit ett problem för oss.

Och det är arbetstidsförkortningen Stina Danielsson inte vill ha mer av. Pappers har ett avtal som ger 63 timmars arbetstidsförkortning per år för dem som arbetar dagtid. Den kan tas ut som ledig tid, i pengar eller som en extra inbetalning till pension.

– Det börjar bli mycket ledig tid att administrera. Det är önskvärt att många väljer inbetalning till pension, tycker Stina Danielsson.

Hon ogillar att Pappers, som det enda av LO:s industrifack, har ställt sig utanför industriavtalet:

– Industriavtalet ger ett slags stabili­tet och en samsyn om förhandlingsfrågor. Förhandlingarna med Pappers lever sitt eget liv och är svåra att följa.

Personalchefen på Ortviken tycker att det slutgiltiga lönebudet från de oberoende ordförandena ligger på en rimlig nivå. Och att de korta avtalsperioderna har kommit för att stanna.

– Vi kan inte se så långt in i framtiden. Långa avtal hamnar lätt i obalans med utvecklingen.

Pappers ordförande Andy Parment har inte samma uppfattning som sin personalchef i någon av de avtalsfrågor som hon och företaget tycker är viktiga.

När det gäller arbetsskyldigheten och planerna på en gemensam underhållsavdelning har de inte ens samma beskrivning av problemet. Visserligen finns det en text i Pappers kollektivavtal som säger att arbetsskyldigheten bara gäller den egna arbetsplatsen.

– Men det handlar ändå inte om att arbetsskyldigheten är ett hinder. Den kan vi sälja – bara prislappen är rätt, säger Andy Parment.

Enligt honom har facket lagt ett bud och företaget svarat med ett lägre motbud. Han säger också att ytterligare en skillnad är att företaget vill höja lönen olika mycket för dem som ska flyttas medan facket vill att alla ska få samma lönelyft.

– Det finns en trygghet i att få vara på sin arbetsplats och det rear jag inte bort. Hellre låter jag Ortviken läggas ner än prutar på mina medlemmar.

För Andy Parment är det här samma motsättning som den om lönepottens utformning. Han vill inte att företaget ska fördela lönepåslagen.

– Jag litar inte på att de gör det rättvist. Det är bruna tungans politik. Vi hindrar inte att arbetsgivaren betalar extra sedan alla fått sin löneökning, men det är fel att ta från fattiga och ge till rika.

Och när det gäller arbetstidsförkortning vill fackordföranden ha mer för att nå Pappers kongressbeslut om 100 timmars kortare arbetstid per år.

– Jag älskar utformningen av arbetstidsförkortningen – att det finns tre olika saker att välja mellan – och att man kan anpassa det efter livets olika skeden.

Trots de stora meningsskiljaktigheterna säger Andy Parment att han och personalchefen Stina Danielsson har det ganska trevligt när de träffas. Tidigare under dagen har de mbl-förhandlat under två timmar och han berättar att de skrattat en hel del.

– När det gäller att hand om människor och att vara rädda om varandra då är vi överens.