I takt med att Ockupera Wall street-rörelsen sprider sig över världen intensifierar finanslobbyn sitt arbete.
Målet är att avvisa alla krav på högre kapitaltäckning i bankerna, det vill säga hur mycket pengar en bank måste ha i kassan i förhållande till hur mycket banken lånar ut.
Ju större kassa, desto lägre risk att banken går omkull, vilket är precis vad alla de som drabbas av bankernas oansvariga affärer ju vill ha.
Men, och det är det som lobbyorganisationerna fruktar, ju större kassa desto lägre avkastning till bankägarna.
Lobbyarbetet går därför ut på att plantera bilden av att avkastningen alltid, som genom en naturlag, måste vara gigantiskt hög just i banksektorn, och om denna höga avkastning inte kan upprätthållas genom att bankerna får ta stora risker och ha liten kassa så kommer kraven att vältras över på dem som lånar i banken i form av hög ränta, något som ger lägre tillväxt.
Och lägre tillväxt, säger lobbymännen hotfullt, är det väl ingen som vill ha.
Det spektakulära i denna kvasilogik är att den inte ens andas någon långsiktig plan. Endast kortsiktiga vinster nämns.
Det är kvartalskapitalism i dess rätta bemärkelse.
Ockupera Wall street-rörelsen är en reaktion från dem som blivit lidande när denna kvartalskapitalism sugit ut vad den kan och lämnat förödda banker och länder efter sig i krisens spår.
Hård reglering måste till, med rejält tilltagna krav på att åtminstone en del av de pengar banker lånar ut verkligen existerar.
