Foto: Anders Wiklund

Dan Ljungqvist, elektriker sedan 26 år tillbaka, blir något fundersam när han hör att elektrikernas installationsavtal är bäst i LO. Men medger att lönen är bra jämfört med till exempel vården.

 

– Om vi har det bäst, då finns det en del att jobba på.
Elektrikerna på Bravida i Danderyd norr om Stockholm är glada, men mest förvånade över topplaceringen i LO:s avtalsliga.

Det slamrar från snickarna och blir fotavtryck i dammet på golvet i det urblåsta kontorshuset i centrala Stockholm. Ändå är det ovanligt snyggt och välordnat på bygget, konstaterar Dan Ljungqvist, som varit elektriker i 26 år. Han gillar sitt jobb, men varken han eller kollegorna känner själva att de har de bästa villkoren inom LO. Det finns ju så mycket som kan bli bättre, främst när det gäller arbetsmiljön.

– Jag känner folk som började samtidigt som jag och som är borta i dag. En del har råkat ut för asbest och så.

Byggarbetsplatser är farliga miljöer och olycksrisker, buller och damm är en del av vardagen.

– När jag kommer hem från jobbet och snyter mig är det helt svart. Det är klart man är orolig, säger Arne Herrlin, som kopplar ihop ledningar i taket på sjunde våningen där kontorsfolket ska ha sina lampor om några månader.

Han tycker ändå att arbetsvillkoren är helt okej, men att de kan bli bättre.

– Mer semester vore bra. Och arbetstidsförkortning.

I trapphuset intill svischar Jan Thonerfelth förbi. På varje våning, det vill säga elva stycken plus källare, ska han fästa den kabel han just dragit upp genom schaktet. Det är många kablar att dra på en arbetsdag. Och många trappsteg att springa.

– Det är vår variant av gymkort, säger han i farten.

Jan Thonerfelth tycker att stressen i jobbet ökat i takt med att leden av underentreprenörer växt. Byggtiderna har pressats och det har blivit oklart vem som egentligen har ansvaret för till exempel säkerheten.

Även om det är slitigt trivs elektrikerna på Bravida, och de tycker att villkoren är ganska bra, även om de hört att både rörmokarna och snickarna på bygget tjänar mer. Kanske så mycket som 300 kronor i timmen, och även om de flesta ifrågasätter ryktet tycker de att det ändå är orättvist.

– Gör en snickare här fel, då är det bara att skruva ner några skivor och göra om, men om vi gör fel, då kan det smälla rejält, säger Arne Herrlin.

Det elektrikerna gillar med jobbet är främst omväxlingen. De utför många olika moment, jobbar ganska självständigt och får tänka själva.

Och de tjänar bra i jämförelse med många LO-yrken. Månadslönen för elektrikerna på bygget ligger runt 29 500 för alla som är fullärda, det vill säga har jobbat i fyra år. Till det kommer ackordsöverskott som betalas ut i efterhand.

– Om man jämför med min fru, som jobbar i den kommunala sektorn, så har vi det definitivt bra, säger Dan Ljungqvist.

Han tror att det är ackordssystemets förtjänst och att fackets styrka också är viktig. Elektrikerna drar sig inte för att stå upp för sina avtal, säger han.

Men varken han eller de andra tycker att de själva tjänar mycket. Det är i stället andra som tjänar för lite.

– Ta sjuksköterskor och andra i vården, de tjänar verkligen för jävla taskigt. Det är verkligen skandal, säger Jan Thonerfelth.