Att locka unga medlemmar till facket och se till så att anställda i kvinnodominerade branscher tjänar lika mycket som anställda i mansdominerade, är några av de viktigaste frågorna för SKTF:s nya ordförande Annika Strandhäll.

Hur känns det att vara SKTF:s nya ordförande?

– Jättebra och inspirerande och jag är väldigt taggad. Det är full fart framåt på en gång nu.

Vad är det som kräver full fart?

– Det är slutspurt för vårt stora förnyelsearbete i SKTF som vi hållit på med sedan 2008. Det är ett väldigt fokus på fortsatt förändring och förnyelse nu på upploppet och i samband med det byter vi också namn på förbundet i höst.

Vad ska ni heta?

– Det är inte officiellt ännu utan en hemlighet som släpps först i september, och jag är fullständigt livrädd hela tiden för att försäga mig.

Vad innebär ert förändringsarbete?

– En viktig del är att arbeta på ett nytt mer arbetsplatsnära sätt. Vi vill bryta med förhandlingskulturen och vara ett tydligare öra ute på arbetsplatserna. En annan del är att föryngra styrelserna. Vi har som mål att 30 procent i våra styrelser ska vara under 35 år 2012, och inga nya fackliga förtroendevalda ska gå in på heltid från och med 2012. Man ska alltid ha en fot kvar på arbetsplatsen.

Du har varit andre vice ordförande tidigare, men är ändå något av en doldis. Vem är du?

– Jag var ordförande i Göteborgsavdelningen i ett antal år innan jag gick till förbundet. Jag har min bakgrund i Göteborg där jag jobbat i kommunen med olika arbetsmarknadsprojekt under de hårda åren på 1990-talet. Jag började verka fackligt när jag var 23 och i dag är jag 36. Annars är jag småbarnsmamma till två flickor och har en bonusgrabb på 17, så jag har hela registret av glädjeämnen och problem hemma.

Hur kommer det att märkas att du tagit över ordförandeklubban för SKTF?

– Jag kommer att göra saker på mitt sätt, så det är klart att det kommer att märkas, men samtidigt har vi väldigt många bollar i luften just nu som det främst handlar om att plocka ner på ett bra sätt.

Men en fråga som ligger mig varm om hjärtat och som vi påbörjat men inte slutfört är att få till en jämställdhetskommission som tar tag i de strukturella löneskillnaderna. Under hösten bjuder vi in företrädare för parterna och regeringen till diskussioner på temat. Vi pratar ju väldigt mycket om mans- och kvinnolöner i det här landet, men faktum är att de strukturella löneskillnaderna är ett enormt problem där väldigt lite görs.

Du efterträder Eva Nordmark som blivit ny ordförande för TCO efter Sture Nordh som också kom från SKTF. När tar du över klubban för TCO?

– Det kan man ju undra. Nej, skämt åsido, det finns inte direkt i någon plan. Dessutom har vi nog fyllt vår kvot från SKTF när det gäller TCO-ordförande nu.

Slutligen, vad hoppas du på inför framtiden?

– Jag hoppas på och verkligen brinner för att vi och flera fackliga organisationer med oss ska orka och landa i förnyelsearbetet. Att de fackliga organisationerna ska vända medlemsutvecklingen, framför allt när det gäller rekryteringen av unga medlemmar. Att vinna unga människor för den fackliga idén, det är helt avgörande för framtiden och där behöver vi lägga allt krut vi bara kan.

Fotnot: SKTF är ett tjänstemannaförbund som främst organiserar anställda i offentligsektor men även privatanställda inom vård, skola och omsorg, liksom anställda inom Svenska kyrkan. Förbundet har runt 160 000 medlemmar.