Lorena Toro Meneses hör av sig för att påpeka att mitt referat av hennes artikel om Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad behandlar hennes argumentation styvmoderligt. Det kan nog stämma.

Därför gör jag en omläsning. Nyckelordet i hennes kritik är autenticitet:

”Ett autentiskt tillstånd uppstår när en individ har bestående erfarenhet av ett fenomen.”

Till exempel att ”betrakta” eller ”utföra” kroppsarbete tillräckligt länge. Då har man behörighet att skriva litterärt om det, enligt Toro Meneses definition.

Men egentligen tror jag att hon och många andra mest retar upp sig på Lundbergs ambivalens, som vid liveframträdanden förstärks av hans skojfriskhet.

Att autenticitet är en moralisk kategori, som handlar om inställning.

Den konkreta kritiken hamnar nämligen i den riktningen, också när den upprepas i en uppföljningsartikel på skärtorsdagen.

Att Och allt skall vara kärlek inte primärt handlar om arbetslivet. Nej, den handlar om nånting annat. Att Lundberg ställs till svars för ett lösryckt citat ur Yarden, som gestaltar huvudpersonens motstridiga valmöjligheter. Och att den nya boken sägs hävda att kroppsarbete är ”’en tillfrisknande resa’”.

Om man tittar på diskussionen av ”en resa mot ett tillfrisknande” på sidan 136–137 så går resonemanget snarare ut på att sätta in begreppet ”klassresa” i ett större sammanhang som handlar om att förändras till ”den man borde vara”, trots de djupa märken och begränsningar omvärlden satt.

Häri finns ett annat autenticitetsbegrepp, som inte kan hållas isär från att Lundberg också är en religiös författare. Man skulle kunna sammanfatta det som att:

Autentisk energi frigörs när en individ förverkligar sina möjligheter.