Foto: Michael Probst

Tusentals tyska bilarbetare visar sitt missnöje utanför Opels högkvarter i Ruesselsheim. Förra året sänkte 8 procent av de tyska industriföretagen lönerna och 26 procent förlängde arbetstiden.

Facken i Europa planerar för militant kamp — kombinerad med samarbete över gränserna kring de vanliga förhandlingarna. Tanken är att det offensiva agerandet ska ge framgångar vid förhandlingsbordet.

– Det är något nytt med en sådan dubbel strategi, säger Lars Ekdahl, professor i historia.

Den samlade fackförenings­rörelsen i Europa manar till strid. Ronald Janssen, rådgivare hos Europafacket i Bryssel, förklarar att facken borde mobilisera sina medlemmar i massaktioner i strejker och på gator och torg för att sätta press på förhandlarna.

– Läget är allvarligt för facken. Situa­tionen i dag beror i stor utsträckning på att lönerna har hållits tillbaka och att företagens vinster ökat kraftigt, säger han.

Företagens ökade vinster innebär att allt större del av produktionens resultat går till vinster, och det är en viktig förklaring till den ekonomiska krisen. En följd av detta är att löntagarna inte kunnat upprätthålla sin konsumtion med hjälp av sina löner.

Ronald Janssen ser en situation där lönerna pressats tillbaka i Tyskland under de senaste tio åren. Han konstaterar att det har lett till kraftigt växande vinster som de tyska kapitalägarna sparat i bank.

De sparade pengarna har sedan bland annat lånats ut i EU-länderna i södra Europa, där löntagarna manats att låna för att konsumera. Samtidigt har deras löner pressats tillbaka och lånen har varit ett sätt att hålla igång löntagarnas konsumtion. På så vis har bland annat huspriserna ökat mycket och en lånebubbla skapats.

Den fackliga rörelsen i Europa försöker därför mana fram ett gemensamt agerande mellan fackföreningarna i de olika länderna.

I slutet av förra året antog Europafacket ett dokument som är ett slags råd inför årets kollektivavtalsförhandlingar. Det är en kort beskrivning av situationen i dag. Dessutom försvarar Europafacket kollektivavtalen, och manar till att inte gå med på lönesänkningar eller andra försämringar – samt argumenterar för solidaritet.

– Vi försöker nu organisera en lönesamordning Europanivå. Målet är att lönepåslagen åtminstone ska vara inflationen plus produktivitets­ökning. Och vi måste hålla ihop kring detta och inte låta facken i de olika länderna spelas ut mot varandra, säger Ronald Janssen.

Han ser två sätt att nå målet: förhand­lingar och offensiva massmobiliseringar.

En fackförening som i dag bara förhandlar kan minimera försämringarna och det blir svårare för motparten att försöka krossa en sådan organisation. Nackdelen är, enligt Ronald Janssen, att medlemmar lämnar ett fack som förhandlar fram försämringar.

En offensiv fackförening som organiserar strejker och gatuprotester entusiasmerar och motiverar däremot sina medlemmar, tror han. Risken är att facket väcker starka motkrafter.

–Det gäller att få en kombination av de två strategierna att fungera. Det gäller att sätta press på regeringen och på arbetsgivarna men samtidigt erbjuda en utväg genom förhandlingar. Om det inte finns någon sådan utväg kan det bli inbördeskrig, säger Ronald Janssen.

Lars Ekdahl, professor i historia, kan förstå Europafackets linje, men konstaterar att det i Sverige inte finns någon facklig tradition av massmobiliseringar.

– Den dubbla strategin är något nytt. Efterkrigstiden har dominerats av förhandlingar och bestämda spelregler, men systemet har underminerats, säger han.

Lars Ekdahl, som bland annat har skrivit om fackliga strategier vid för­ändringar av arbete och teknik, pekar på att arbetsgivare och politiker håller på att rasera det gamla systemet.

Det handlar bland annat om försämringar av a-kassan, användandet av bemanningsföretag och ökningen av tillfälliga och osäkra anställningar. Samtidigt har företagens vinstandelar ökat.

– För facken kanske det inte längre är tillräckligt med förhandlingsvägen. Motkrafterna är redan starka och det tvingar fram en ny facklig linje.

Lars Ekdahl förutspår att facken i Europa kan komma att påverka den ekonomiska politiken med sin ny dubbla linje.

Han vänder sig dock mot att Ronald Janssen pratar om inbördeskrig som ett möjligt resultat. Lars Ekdahl tror inte att det kan bli följden av militant facklig kamp.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är Europafackets ordförande.

– Inom Europafacket har vi bestämt oss för att utbyte av erfarenheter bland annat för att inte konkurrera med varandra. Dessutom jobbar vi för att det ska finnas minimilöneanordningar i alla länder – lag eller avtal, bekräftar hon.

Hon säger dessutom att det i Sverige inte rör sig om mobiliseringar på gator och torg utan för facken i Sverige handlar det mycket om att hålla uppe organisationsgraden och att ha medlemmarnas stöd i förhandlingar. Och om det blir konflikt så behövs ett stabilt stöd från medlemmarna.