Detta är en mycket ytlig artikel. Sex personer berättar helt enkelt vad de har på sig på jobbet – och varför.

skyltdocka.

Lisa Romano, 36, klädbutiks­anställd och ansvarig för Köpenhamn, Malmö
– Vi plockar alltid ut våra kläder från säsongens kollektion i By Marlene Birger, så det blir lite skyltdocka av oss. I dag (en annan dag än när bilden till vänster togs) har jag klackar, svarta byxor, ljusblå skjorta som är lite safariinspirerad, med ett beige linne under och ett smalt skärp över.
Färgerna ska vara neutrala och nertonade så att kunden alltid står i fokus, samtidigt som vi visar hur företagets look kan sättas ihop. Och vi har en bra personalrabatt.
När jag kommer hem byter jag för det mesta till något skönare: sweatpants och en skön bomulls­tröja, lite oversized. Men det har vi också på BMB.

beskyddare.

Anders Gillberg, 43, skyddsvakt på Arlanda, Uppsala
– Alltid Securitasuniformen med basker. Jag är lite färgblind men vet att den är mörkgrå. Jackan har många fickor, kängorna är rejäla, skyddsvästen så lagom kul när det är varmt, byxorna har stora sidofickor och i bältet hänger en nyckelväska, handfängsel, ett hölster med mitt tjänstevapen som heter Glock 17, batong och radio.
Kläderna är funktionella, myndigheterna har bestämt ungefär hur de ska se ut och företaget visar sin identitet med färgen och loggan. Det är viktigt att se korrekt och lite auktoritär ut, vi jobbar ju med flygplatsskydd.
Och jag tycker faktiskt att uniformen är rätt snygg!

murre.

Anna Nordkvist, 26, sotare, Västerås
– Helsvart. Jag har arbetsbyxor i snickarmodell med knäskydd, underställ i ull, rejäl jobbarjacka och kängor, på sommarn blir det skor med stålhätta. Och helst en kurpis lite på snedden, sotarmössan du vet, men i dag är det en svart topp­luva. Allt hår är instoppat för att det inte ska lukta rök.
Kläderna följer gamla traditioner – och är praktiska. Skiten syns inte! Och tempen växlar från minus 27 på taket till plus 25 i pannrummet.
Jag gillar arbetskläder, det känns rejält och det syns vad jag gör. Men kan bli väldigt tungt när jag fyller fickorna med verktyg …

pralinrullare.

Kerstin Holm, 59, livsmedelsarbetare på godisfabrik, Gävle
– Byxor, t-shirt, collegetröja – allt i vitt. Mössan är viktig, allt hår ska in, och läsglasen som hänger runt halsen. Sköna arbetsskor med stålhätta. Aldrig barbent eller utan strumpor.
Tja, de blir lite slitna och fula, men vi får skicka till tvätten så ofta vi vill. Jag gissar att de är vita för att det är lättast att få rent, men reparatörerna går i grått.
Vi får inte lämna fabriken i arbetskläder, här är det hygienen framför allt. Och visst är det skönt att inte nöta på sina egna.
I början skrattade vi åt varandra i mössorna, men man har vant sig.

snackare.

Nicklas Mattsson, 29, ombudsman i Transport, Halmstad
– Jeansen är alltid på, sedan blir det en skjorta och kanske en sweatshirt på vintern, på sommaren en kortärmad skjorta eller t-shirt. Skjortan är struken – åtminstone när jag inte har tröja över den.
Jag köpte vinterkängor sedan jag gått genom snöslask till en förhandling.
Jobbkläderna är som min uniform, enkelt och bekvämt. Jag klär mig stilrent och neutralt och vill att medlemmarna ute på en arbetsplats ska kunna identifiera sig med mig. Jeansen är accepterade även när jag träffar en arbetsgivare.
Men så fort jag kommer hem åker myskläderna på, joggingbrallor, t-shirt och huvtröja.

slevslängare.

Mats Eriksson, 39, murare som jobbpendlar till Norge, Rättvik
– Arbetskläder. Det är murarbyxor och en jacka på vintern, båda i vitt. T-shirt eller underställ med hög krage, och hjälmmössa som ska rymmas under en hjälm, även om jag slarvar med hjälmen ibland. Jag kan jobba ner till minus 15 utan handskar. Och på sommaren blir det shorts.
Jag vet inte varför det ska vara vitt, men murbruket som dammar syns ju inte så mycket. Det snackas om att vi borde ha orange kläder för att synas, men då byter jag jobb. Vill inte se ut som en vägarbetare.
Plattsättarna har grått, och de är lite mer noggranna med designen.

Berättat för