Analys. När LO:s avtalssekreterare Per Bardh nu bjuder in Svenskt Näringsliv till en gemensam arbetsgrupp för att diskutera lagen om anställningsskydd är det första steget mot ännu en bred förhandlingsrunda. En eventuell samsyn och uppgörelse mellan fack och arbetsgivare om las – och då främst turordningsreglerna – kan definitivt bli nyckeln till bredare överenskommelser också på lönebildningens område.

När Svenskt Näringsliv avbröt förhandlingarna om ett nytt huvudavtal för den privata arbetsmarknaden i mars 2009 sköts oenighet om las i förgrunden. Fackens försvar av turordningsreglerna var enligt arbetsgivarna det avgörande skälet till sammanbrottet.

Arbetsgivarnas krav på att slopa turordningsregler och låta kompetens avgöra vem som får stanna och vem som får lämna en arbetsplats vid arbetsbrist avvisades, föga överraskande, av LO och PTK.

Vid sidan av den stora las-trätan var en rad stridsfrågor så gott som lösta: Betydande enighet hade uppnåtts om hur reglerna för lönebildningen skulle se ut, hur varsel om konflikter skulle hanteras, vilka institutionella förändringar som krävdes för att ersätta det sägenomspunna Saltsjöbadsavtalet och så vidare.

Kort sagt: 18 månader av samtal och förhandlingar hade tagit parterna långt på flera avgörande områden. Men oenigheten kring turordningsreglerna fick arbetsgivarna att kasta in handduken.

För utomstående betraktare var sammanbrottet överraskande. Vetskapen om hur hårt fackföreningsrörelsen försvarar turordningsreglerna var ingen överraskning. Det har alla vetat om i snart fyra decennier.

Så varför just lasfrågan och kravet på slopade turordningsregler framfördes som helt avgörande för ett kommande huvudavtal är fortsatt svårt att förstå. Det fanns ju som mycket annat som parterna enats kring och som det fanns rimlig uppslutning kring.

Att varje sådan här omfattande förhandling innebär svåra överväganden på båda sidor förhandlingsbordet är självklart. Men trots vissa svårigheter hos både fack och arbetsgivare kom sammanbrottet i mars 2009 som en blixt från klar himmel.

När den omstridda turordningen – i veckans invit från LO:s Per Bardh – än en gång lyfts upp indikerar det en ny vilja till förhandlade lösningar. De ansträngda relationerna har fått rimlig vila och det är dags igen. En försiktig inledning med en gemensam arbetsgrupp tyder på en genomtänkt strategi.

Först om och när en gemensam beskrivning finns av verkliga problem, för- eller nackdelar med dagens lasregler, är nästa steg möjligt. Då kan parterna inleda förhandlingar om hur regelverket eventuellt behöver ändras.

Men vägen till förhandlingar om las är sannlikt både lång och gropig. Än längre är vägen till återupptagna förhandlingar om ett nytt huvudavtal.

Men LO:s inbjudan blir mycket svår att avvisa för arbetsgivarna.

Tommy Öberg