Andas djupt

Marita Ekberg med Anna Gillblom och Emma Naqvi som driver trädgårdsrehabiliteringen på Gunnebo.

Naturen har en läkande kraft. Men det är möjligheten att se hela deltagaren som gör dem som jobbar med trädgårdsterapin i Gunnebo så tillfredställda.
– Kunde jag inte ha fått komma hit för länge sedan, säger stressjuka Marita Ekberg.

Trädgårdsterapeuten Emma Naqvi känner igen dem som kommer till Gunnebo.

– Ofta är det kvinnor som jobbar i vård och skola.

Hon står vid ”snittblomskvarteret”, fjärilsnästet.

– Kolla, den var ju rolig, säger Marita Ekberg om en särskilt stor solhatt.

Hon har avslutat sina 14 veckor på Gunnebo trädgårdsrehabilitering för några veckor sedan, nu när hon är på ett återbesök har det vuxit upp.

Björkarna, är de borta? Nejdå, bakom grönskan bara. Tonen är uppsluppen. I vandringen genom trädgården pratar terapeuterna och Marita om vartannat.

Det är också meningen att deltagarna ska känna sig som hemma. Få påverka.

Inomhus i samlingslokalerna är det hemtrevligt, slottskatten Sven-Sixten ligger på en stol.

Gammal och sjuk är han, men verkar lugnande.

– Djur och natur kommer mer och mer. När man klappar katten frigörs hormonet oxytocin hos både katten och människan. Djur – eller växter – kan vara första steget till att relatera till människor igen för den som är på väg tillbaka efter utmattningsproblem, säger Anna Gillblom, socionom som jobbar med trädgårdsterapin.

Gunnebo trädgårdsrehabilitering är en del av det regeringsstödda forskningsprojektet Fyrklövern, där sjukskrivna kvinnor ska hjälpas tillbaka till arbetsmarknaden. Verksamheten passar bäst för klassiska utmattningssymptom.

Till trädgårdsterapin kopplas Supported employment. Tillsammans ska två framgångsrika metoder förbättra resultatet ytterligare, om utfallet blir till forskarnas belåtenhet.

– Alla får kontakt med en arbetsstödjare, berättar Emma Naqvi. Ja, eller jobbcoach.

Gunnebos arbetsstödjare är en trygghet i kommunikationen med den egna arbetsplatsen, och tar vid när de 14 veckor i trädgårdsgruppen är över.

Förmiddagarna på Gunnebo handlar om att komma in i rutiner, få ett sammanhang. Avslappningsövningar, balansövningar, qigong, mindfulness (vara i nuet) blandas med ”arbete” i trädgården, som egentligen handlar om att möta sig själv bland växterna, samt reflektion och samtal i grupp och enskilt.

– Sedan går deltagarna hem och rehabiliterar sig på eftermiddagen, poängterar Anna.

För det är inte bara här man ska ta en sak i taget. Det gäller att lära sig att stå ut med att lämna saker ofärdiga. Många är ansvarstagande, vana att ta om hand.

Deltagarna sköter en del av en visningsträdgård i 1700-talsstuk invid Gunnebo slott i Mölndal. Den måste se bra ut, men deltagarna har inga produktionskrav. Arbetet får ta den tid det tar. En ruta i taget. Blir det inte färdigt tar trädgårdsteamet över.

– Det är bara när det finns såna här situationer som man kan öva. Man hinner inte klart, säger Emma.

– Här byter vi fokus. Vad finns det för poänger med att allt ska vara effektivt? Man kanske bara sveper över utan att det blir bra. Om man kör på i 110 kanske man inte kommer till jobbet nästa dag. Spara 25 procent i stället, då har man att ta av, säger hon.

Marita håller med. Nu när hon ska börja jobba igen i barnomsorgen ska hon tänka på att inte köra på för fullt.

– Vi är ett arbetslag. Om någon inte sköter sitt jobb ska inte jag ta på mig att fixa det. Då är det bättre att lämna uppgifter, säger hon.

När Marita Ekberg kom till Gunnebo var hon ”sjukt trött”. Det hade gått två år sedan barnskötaren och familjerodret; spindeln i nätet i största allmänhet, en dag inte orkade mer.

Tills hon stod där på jobbet med tårarna sprutande.

– Hur mår du? undrade kollegan.

– Inte bra.

Marita kunde tänka tillbaka på några ledtrådar: När hon handlat mindes hon inte var hon ställt bilen. Eller hade hon kanske gått?

När hon skulle hämta barnen på dagis körde hon bara rakt fram, trots att hon visste att hon skulle svänga.

Det blev kontakt med företagshälsovård, vuxenpsyk, sjukgymnast. Sjukskriven resten av året. För att förväntningarna inte skulle vara så stora började hon arbetsträna på en ny arbetsplats. Successivt ökade hon sin tjänstgöring. Det var den rehabilitering hon erbjöds.

Och snart skulle hon bli utförsäkrad, hon kände en stor press på att kunna jobba heltid.

– Jag var jätteorolig för ekonomin. Om man är sjukskriven för stress så är det jättejobbigt att behöva oroa sig för pengarna.

En dag på jobbet började hjärtat rusa och armen värkte. På hjärtintensiven, med höga infarktprover tänkte hon: Herregud, jag kan ju dö!

På Gunnebo trädgårdsrehabilitering var Marita Ekberg novis. Från början rädd för att göra fel. Och ärligt talat förstod hon då inte hur vistelsen skulle hjälpa henne.

Men så, en stressig dag hemma, efter några veckor: Äldste sonen kom hem från fotbollsträning, stod i duschen. Marita diskade och oroade sig för att han borde ha gjort läxor och somnat redan.

– Helt plötsligt tänkte jag att det här kan ju inte jag påverka. Det är träning sent. Han har läxor. Som tar tid.

Det är som det är.

Under tiden på Gunnebo ramlade hon från cykeln och skadade armen. På akuten såg hon andra vara ilskna över väntetiden. Själv insåg hon: ingen idé att hetsa upp sig.

I stället blev det ett tillfälle att sitta ner och koppla av.

– Vilket jätteguldläge. Det fanns inte mycket annat att göra än att gilla läget, säger Marita.

Nu har hon fått ett nytt intresse: rensa ogräs.

– I början slet du hej vilt, påminner Emma.

Marita slänger huvudet bakåt och skattar stort. Nu har hon upptäckt njutningen i att dra upp ogräset i lagom takt, göra fint. Få tid för sig själv.

När hon står på grusplanen utanför terapilokalen Solbacken och väntar på skjutsen hem tycker hon att det känns ”skitbra”. Helt frisk är hon inte. Men glad.

– Du har verkligen utvecklats här, säger Emma. Först var du som en clown.

– Nej, rättar Marita. Allra först var jag tyst som en mus. Men sedan blev jag clownen.

– Ja, och sen var du den där skojiga, lättsinniga tjejen men med ett djup, säger Emma.

– Jag har blivit starkare, värdesätter mig själv mer. Det känns som om hela livet har öppnat sig, säger Marita.

Trädgårdsrehabiliteringen i Gunnebo har visat gott resultat. En stor del tar sig ur sin utmattningsdepression. Många hittar nya vägar i livet.

Marita trodde själv att andra idéer om framtiden skulle poppa upp under vistelsen.

Men det gjorde inte det.

– Nej, det är barn jag gillar och är bra på, säger hon.