Den svenska modellen måste kombineras med ett bra trygghetssystem, inte en trygghet som monteras ned, enligt LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin.

– Lovorden till den svenska modellen betyder i alliansens språk något helt annat än vi är vana vid.

Under socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen försvarade LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin det som kallas ”den svenska modellen”.

Begreppet används flitigt i Almedalen, inte minst av finansminister Anders Borg när han inför media förklarat att regeringen förlitat sig på den svenska modellen för att ta Sverige ur krisen.

Men det är en bild som Wanja Lundby Wedin inte känner igen.

– Är det verkligen samma modell vi pratar om, säger hon.

Systemet måste, tvärs emot regeringens vilja, innehålla både fria parter på arbetsmarknaden och sunda trygghetssystem.

– Man kan se den svenska modellen som två hus, ett för parterna där löner och anställningsvillkor görs upp, ett hus för politikerna där välfärd och infrastruktur dominerar.

– Men mellan husen fungerar socialförsäkringssystemen som ett värmesystem.

Utan trygghetssystem kan parterna därmed inte utföra sina uppgifter, anser hon.

Ett exempel på hur den svenska modellen nu monteras ned är differentieringen av a-kasseavgiften. Syftet, enligt Lundby Wedin, är att påverka lönebildningen för att pressa ned lönerna genom att branscher med hög a-kasseavgift tvingas väga in avgifterna i avtalsrörelsen och skruva ned sina löneanspråk. Detta lyckades dock inte i årets avtalsrörelse.

– Nu går man steget längre för att genomföra detta system. Det råder ingen tvekan om att målet är att göra a-kassan obligatorisk, med olika avgifter för olika a-kassor.

Genom att göra a-kassan obligatorisk får regeringen också bort kopplingen mellan a-kassa och fack. Det skulle troligen innebära att facken tappar medlemmar.

Även fungerande arbetsmarknadsutbildning är en del av det värmesystem som får den svenska modellen att fungera, enligt Lundby Wedin.

Och här är nedmonteringen kraftfull.

– Det vi tidigare kallade passiv arbetslöshet, det vill säga när man söker jobb utan att samtidigt vidareutbilda sig eller liknande, det kallar regeringen nu aktiv arbetsmarknadspolitik och anlitar coacher för att utföra.

– Och i stället för att utbilda arbetskraften ser man arbetslösheten som ett individuellt problem, säger Wanja Lundby Wedin.