ESSÄ. Vad är utveckling och hur ser en sund ekonomi ut?

Den finansiella krisen och medvetenheten om klimatförändringarna har skapat utrymme för att föra fram förslag som för bara några år sedan ansågs alltför galna för att ens lyssna till.

Så har till exempel tobinskatten (även kallad CTT) faktiskt dammats av igen, och diskuteras på hög nivå inom EU och i USA och nytänkande kring hur man kan se på samhällsutveckling sprider sig, om än långsamt.

 
Wangari Maathai i samspråk med prins Charles. Foto: KIRSTY WIGGLESWORTH / SCANPIX  
   

Anden går över världen
I den redan mycket uppmärksammade boken Jämlikhetsanden propagerar de båda brittiska hälsoforskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett just för att vi måste ändra på våra tankar om vad samhällsutveckling innebär.

De har sammanställt mycket stora mängder data som tydligt visar att ju mer jämlikt ett samhälle är desto bättre är det för invånarnas fysiska och psykiska hälsa – inte bara de fattiga utan också de rika mår bättre av jämlikhet.

I kölvattnet av boken har organisationen The Equality Trust bildats, för att sprida kunskap om sambanden och underbygga en politik mindre fokuserad på ekonomisk tillväxt och för en mer jämlik värld.

Andra sätt att mäta
Den brittiska tankesmedjan NEF (New Economics Foundation) är en annan institution som kastat loss från det rådande för att söka nya lösningar.

Happy Planet Index – idén att mäta länders lyckonivå i relation till deras ekologiska fotavtryck – som jag har skrivit om här tidigare, är en av deras skapelser och i rapporten Other worlds are possible, som de producerat tillsammans med ett par andra organisationer, ger de exempel på mer nytänkande, på många olika samhälleliga nivåer.

Det som gör rapporten extra intressant är att så många av de tankar och projekt de presenterar utvecklats i tredje världen (eller vad som numera ofta kallas det globala syd).

Så har exempelvis idén att mäta ett samhälles utveckling i lycka i stället för i pengar (bruttonationallycka i stället för bruttonationalprodukt) sitt ursprung i Bhutan och rapporten ger talrika exempel på innovativa sätt att utveckla lokalsamhällen och lokala ekonomier runtom i världen, med bland annat ekologiskt jordbruk och alternativa driftsformer. 

Nobelpristagare
Rapporten ger också utrymme för inlägg från ett antal mycket namnkunniga personer, som ger sin syn på hur vi kan åstadkomma utveckling och rättvisa i världen, utan att tära på jordens resurser eller förvärra klimatförändringarna.

En av dem är nobelpristagaren Wangari Maathai och en annan den chilenske ekonomiprofessorn Manfred Max-Neef som målar upp visioner för hur de stora systemen i världen bör förändras.

Han drar sig inte för att förespråka mer kvoter, tullar och andra åtgärder för att stärka lokala ekonomier, och mer riktade skatter på miljöförstörande verksamheter.

Han tar också död på vad han anser vara en rad myter, som att globalisering skulle skapa jobb eller vara positiv för de fattiga.

Stopp i tänkandet
Problemet är alltså inte att det saknas idéer om alternativ, eller ens föregångare i verkligheten, det kryllar av dem.

Problemet är att de flesta av oss fortfarande är så sorgligt fast i tanken att det inte går att förändra världen i någon större utsträckning.

De som försöker ses trots det akuta behovet av nytänkande fortfarande i stor utsträckning som kufiska drömmare.

Ännu nyare tankar
Men tankar om att utveckla de lokala ekonomierna och stärka lokalsamhällena, omskapa de internationella ekonomiska institutionerna (IMF, WTO och Världsbanken), låta globala skatter finansiera utveckling av ett grönare och mer jämlikt samhälle och satsa på ”The Green New Deal” – som inbegriper en rad ekonomiska omställningar i mer hållbar riktning (efter The New Deal, president Roosevelts strategi för att ta USA ur landets kris på 30-talet), kan vara vår räddning.

Det är bara att hoppas att diskussionerna om den allt annat än revolutionära tobinskatten är spjutspetsen som banar väg för mer, och mer vågat, nytänkande. En annan ekonomi och en annan syn på utveckling är möjlig.

Eva-Lotta Hultén
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn