Ingrid Olsson, 92 år, och Rut Frisk, 83 år, bor på äldreboendet Skolörten där Azar Eghtedar arbetar. Hon har levt i Sverige i 20 år och har svårt att se vad hon ska med språkundervisning till i dag.
 

– Det är inte lätt att lära sig ett nytt språk när man kommer till ett annat land som vuxen. Men vi gör vårt bästa och det här hjälper, tycker Ellen Nougousse, som är undersköterska och pluggar svenska och yrkeskunskap på arbetstid.

Att prata och skriva bra svenska blir allt viktigare inom äldreomsorgen. Kraven på dokumentation, datorkunskaper och kontakt med anhöriga har ökat de senaste åren.

Därför driver ett 20-tal äldreboenden i Stockholmsområdet språkundervisning för anställda med invandrarbakgrund. Projektet går under namnet Språksam.

Kerstin Sprang är vårdlärare och i dag har hon gruppundervisning på Skolörtens äldreboende i Hässelby.

­– Det ställs helt andra krav på personalen inom äldreomsorgen i dag. Har man bristande språkkunskaper kan det vara svårt att hänga med, säger hon under fikarasten.

Språkombud
Gruppen i Hässelby ses två halvdagar i veckan, och eftersom dokumentationen på Skolörten tidigare har varit bristfällig lägger man extra tid på den. Särskilda språkombud har utbildats för att fungera som stöd för personalen.

Det kan röra sig om alltifrån skriftlig hjälp till att rätta någon som säger fel.

Leonel Vasquez har arbetat som vårdare i 15 år och är ett av ombuden. Han är mycket positiv till projektet då han tycker att det gynnar både personalen och de gamla.

– Vi jobbar med folks livskvalitet, det är därför det här projektet är så bra. Det höjer statusen för vår yrkesgrupp och förenklar samtidigt för de boende.

Kan det inte vara känsligt att anmärka på någons svenska?

– Jo, det kan vara jättekänsligt. De som jobbar här har ofta lång erfarenhet och är hur duktiga som helst på det praktiska.

– Men vi jobbar med många förvirrade och dementa. Därför är det viktigt att personalen pratar och skriver bra svenska.

"Kränkande"
Även om de flesta på Skolörten verkar positiva till projektet finns det flera med andra åsikter.

Besna Debasso och Azar Eghtedari har jobbat inom äldrevården i många år. Besna håller upp ett papper som gruppen jobbar med på lektionerna. Det är en övning i skillnaden mellan verben sitta och sätta.

­– Om jag inte lärt mig det här efter alla år i Sverige – varför skulle jag göra det nu? säger hon upprört.

Hennes kollega Azar Eghtedari kom till Sverige från Iran för 20 år sen. Hon tycker det känns kränkande att komma tillbaka till klassrummet efter så många år i arbetslivet.

­– När man precis flytt undan tortyr och förföljelse är det tufft att lära sig ett nytt språk. Men att jag fortfarande skulle sitta i skolbänken trodde jag aldrig.  

Kerstin Sprang är medveten om att språket kan vara ett känsligt ämne. Hon har mött samma reaktion på alla boenden där hon bedrivit språkundervisning.

­– Det är klart att man känner sig utpekad om man har jobbat inom yrket i 15 år och så kommer det någon som säger att man talar dålig svenska. Men de allra flesta tycker att det är roligt och givande när de väl sätter igång.


FAKTA / 1.500 anställda är med i projektet

  • Språksam drivs av Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.
  • Syftet är kompetensutveckling inom äldreomsorg och omsorg.
  • Arbetet bedrivs på 24 arbetsplatser och inkluderar 1 500 anställda.
  • 300 av dessa får individuell vård- och språkutbildning.
  • Projektet syftar också till större kunskap om funktionsnedsatta.
  • Språksam finansieras med EU-pengar via Europeiska socialfonden.