Muhammad Yunus 2006 i Dhaka efter att ha fått Nobels fredspris för mikrolånen, som fyra år senare väcker frågor.
 

Mikrolån är inget universalmedel mot fattigdomen. Forskare ifrågasätter metodens effektivitet och från flera håll kommer rapporter om ockerräntor.

På senare år har mikrolån beskrivits som den stora framgångssagan inom internationella bistånds- och utvecklingskretsar. Grundtanken är att ge små lån till fattiga i utvecklingsländerna för att hjälpa dem starta egna företag och därigenom lyfta sig ur fattigdomen.

Mannen som utpekas som företeelsens uppfinnare, Muhammad Yunus, fick Nobels fredspris för fyra år sedan. Men nu utmanar flera forskare den gängse bilden.

–  Vi vet väldigt lite om mikrolånens effekter på fattigdomen i genomsnitwt. De fåtal studier som gjorts med slumpmässiga urval visar inte några mätbara effekter på familjernas inkomst, utbildning eller hälsa, säger David Roodman, forskare och expert på mikrofinansiering vid Center for Global Development i Washington.

En av dem som har studerat mikrolånens effekter är Yaleprofessorn Dean Karlan. Han har följt mikrolåntagare i Filippinerna. Hans resultat är helt andra än de man kunde förvänta sig. Det visade sig att mikrolånen inte ledde till fler företag startades, utan i stället minskade redan existerande företag i storlek.

– Mikrokrediter leder inte till en förvandling av låntagarnas situation, som ibland påstås. Det betyder inte att mikrolån är dåligt, men andra saker har större inverkan på fattigdomen, säger Dean Karlan.

En av orsakerna till mikrolånens popularitet att det är lätt att skriva tilltalande berättelser om dem. Historier om handlingskraftiga entreprenörer i kåkstäder som med lånens hjälp tagit sig ur fattigdomen.

Enligt David Roodman lever verkligheten sällan upp till den haussade mediebilden. Men han vill ändå inte avfärda mikrolånen som en fluga.

– Ett av grundproblemen för fattiga i utvecklingsländerna är att deras inkomster är oförutsägbara. De kan tjäna tjugo kronor en dag och fem en annan. Då kan lånen vara ett sätt att se till att de har mat på bordet varje dag. Men det är inte detsamma som att fly från fattigdom, utan snarare ett verktyg för att klara fattigdomen bättre, säger David Roodman.

Kritik har även börjat höras inom branschen. Fredspristagaren har rivit i mot vad han anser vara oskäligt höga räntor.

–  Mikrokrediter kom inte till som ett sätt för att göra pengar på fattiga. En del verkar inte ha fattat det, sa Muhammad Yunus nyligen vid en internationell mikrofinansieringskonferens i Nairobi.

Han efterlyser hårdare reglering. Från länder i Latinamerika och Afrika kommer rapporter om räntor på närmare 100 procent.

 Vilket ska jämföras med 38 procent som är den genomsnittliga räntan för mikrolån världen över. I Mexiko har grundarna av den stora mikrobanken Compartamos, som erbjuder lån till 100-procentig ränta, blivit miljonärer på kuppen. Enligt David Roodman tillhör dock historier som denna undantagen inom mikrolånsvärlden.

 

 

FAKTA / Mikrolån

  • Den bangladeshiska bankmannen Yunus Muhammad, född 1940, är professor i nationalekonomi.
  • Han startade 1974 sin bankverksamhet med inriktning på mikrolån till fattiga människor. Ett par år senare grundade han Grameen Bank i Dhaka, Bangladesh.
  • 2006 delade han Nobels fredspris med denna bank.

Källa: Nationalencyklopedin