Vilka möjligheter finns att snabbt få ned arbetslösheten de kommande åren? Regeringen är pessimistisk i sin vårbudget. Den räknar med en arbetslöshet om nio procent i år och nästa år. Sedan hoppas den att arbetslösheten i takt med att konjunkturen vänder sakta sjunker till drygt sex  procent år 2014.
 

 

Ändå säger prognoserna inte hela sanningen. I underlaget ingår inte de 80.000 personer som deltar i olika slag av jobbsökaraktiviter. Många av dem räknas i statistiken som studerande fast  de i all rimlig mening av ordet är öppet arbetslösa.

Tydligare än så kan inte fiaskot för regeringens jobbpolitik illustreras. Aldrig i modern tid har vi haft en regering som anser att fullt kapacitetsutnyttjande råder i ekonomin vid sex procents arbetslöshet!

Också enligt regeringens egna beräkningar kommer det så kallade utanförskapet de närmaste åren att omfatta 100.000 personer fler än när den tillträdde.

LO-ekonomerna konstaterar i den konjunkturrapport de la fram i veckan att en så hög och framför allt så långvarig arbetslöshet får allvarliga framtida konsekvenser. Ju större antal personer som är långvarigt arbetslösa, desto större är risken att många av dem slås ut permanent från arbetsmarknaden.

Regeringens nedmontering av arbetsmarknadsutbildningarna förvärrar läget. I tider med många arbetslösa borde en huvuduppgift vara att ge de arbetslösa chansen att utveckla sin kompetens. Det har vi alltid gjort tidigare, och det har möjliggjort för många arbetslösa att snabbt komma igen när konjunkturen vänder.

I sin prognos antar LO-ekonomerna att regeringen tar sitt förnuft tillfånga och ökar anslagen till kommunerna också 2011. Utan sådana insatser tvingas kommunerna säga upp fler anställda. Hittills har dock regeringen avvisat alla sådana propåer.

LO-ekonomerna vill också se snabba insatser för att öka bostadsbyggandet, framför allt av hyreslägenheter. Allt tyder på att inflyttningen till städerna kommer att fortsätta därför att det är där de nya jobben finns. Den tilltagande bristen på bostäder håller därmed på att bli ett allvarligt tillväxthinder. Folk som söker sig till städerna för att arbeta måste ju ha någonstans att bo.

LO-ekonomerna upprepar också kravet på en a-kassereform.  En generös a-kassa med låga egenavgifter, höjda tak och borttagen nedtrappning kostar givetvis i tider av hög arbetslöshet. Men utgiften är inte permanent. Den faller bort i takt med att fler får jobb och under den tid ersättningar utgår bidrar de till att hålla uppe köpkraften i ekonomin, vilket alltid behövs i en lågkonjunktur.

LO-ekonomernas förslag är inte nya. Deras rekommendationer bygger på beprövad erfarenhet. Det är vad en regering bör göra för att snabbt få upp sysselsättningen efter en djup ekonomisk kris.

Det nya är att Sverige nu styrs av en regering som inte har minsta tanke på att bekämpa arbetslösheten med till buds stående medel. I valrörelsen 2006 beskyllde de borgerliga S-regeringen för att ta för lätt på arbetslösheten. Kritiken var inte obefogad, men i jämförelse med dagens regerings totala handlingsförlamning framstår den som höjden av hyckleri.