Regeringen vill införa en yrkeslegitimation för lärare och förskollärare. Bara de lärare som har en legitimation ska ha rätt till fast anställning och tillåtas att sätta betyg.

 

 

Lärare som bedöms vara olämpliga ska kunna fråntas sin legitimation. ”Det finns ju lärare som inte borde vara lärare men som trots det fortsätter att utöva sitt yrke”, skriver de fyra borgerliga partiledarna hotfullt på DN-debatt.

Det är uppenbart att regeringen är bekymrad över att skolans undervisning inte håller måttet. Vid internationella kunskapstest klarar sig svenska elever – både de som är duktiga och de som är mindre duktiga – allt sämre. Nedgången sammanfaller i tiden med framväxten av friskolesystemet. Under Jan Björklunds tid som skolminister har trenden förstärkts.

Sedan kommunaliseringen av skolan är förvirringen total om vem som ytterst har ansvar för att den når sina mål.

I årets avtalsförhandlingar vill Sveriges kommuner och landsting tvinga på lärarna en impopulär arbetstidsreglering. Men folkpartisterna i förhandlingsdelegationen vill inte vara med utan har överlämnat åt SKL:s moderata ledning att driva igenom kravet.

Visst är det en smula pikant! Jan Björklund överlåter som ansvarig minister för skolan åt moderaterna att driva igenom en arbetsorganisation som han själv och hans parti inte tror på. Med så röriga budskap från politikerna kan resultatet inte bli annat än oreda i skolan.

Jan Björklund har sedan han blev statsråd satsat på en hårdare centralstyrning av skolan. Syftet med de nya läroplanerna och betygssystemen är ju att öka den statliga tillsynen, inte att minska den. Kravet på lärarlegitimation är en konsekvens av statens ökade kontrollbehov.

Lika bra vore att ta steget fullt ut och låta staten åter ta över betalningsansvaret för lärare och annan skolpersonal. Ett återförstatligat skolväsende skulle tydliggöra att det politiska ansvaret för skolans utveckling är riksdag och regerings.

Skolan har ett nationellt uppdrag, och det är logiskt att den som fastställer målen, dvs staten, också har ett ekonomiskt ansvar för att undervisningens kvalitet inte varierar med kommunernas eller skolornas ambitioner.

Dagens delade ansvar mellan stat och kommun för skolan har i praktiken lett till att ingen längre tar fullt ansvar för den. Regeringen säger sig vilja skapa världens bästa skola men utvecklingen går åt motsatt håll.