Alliansens dubbelspel
Så här i slutet av en borgerlig mandatperiod börjar man fundera över vad man kommer att minnas som utmärkande för de här fyra åren. Det finns naturligtvis mycket. Men en sak jag kommer att minnas är hur alliansregeringens företrädare konsekvent pratat väl om vissa politikområden, samtidigt som de själva genomfört omfattande försämringar.
Ibland har detta beteende nästan tagit sig kafkaliknande proportioner. Till exempel när alliansregeringens företrädare låter bekymrade och säger att man satsar extra pengar. Detta blir också något som rapporteras i media. Men när man räknar ihop allt så har det som vanligt inte satsats något extra, utan tvärtom betydligt mindre.
Låt oss bara titta på det för löntagarna så viktiga arbetsmiljöområdet.
Jag minns till exempel när vår moderate arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i en artikel i Svenska Dagbladet oroade sig över att antalet dödsolyckor ökat. Han skrev då följande: ”För regeringen går nu arbetsmiljöarbetet in i en intensivare fas, där kampen mot dödsolyckorna är en viktig del.” Smaka på formuleringen att alliansregeringens arbetsmiljöarbete går in i en intensivare fas.
Alla som varit någorlunda insatta i arbetsmiljöarbete vet att det är ett av de områden där alliansregeringen försämrat villkoren kraftigt. Alliansen inledde med att minska anslagen till arbetsmiljöverket motsvarande 30 procent av personalstyrkan.
Konsekvenserna har vi fått läsa om. Antalet skyddsinspektioner minskade och det gick framför allt ut över det förebyggande arbetet mot belastningsskador. Man fortsatte med att dra in medlen som gick till utbildning av fackliga skyddsombud. Hur det skulle gynna arbetsmiljöarbetet är väl för de flesta en gåta.
Genom att lägga ner Arbetslivsinstitutet blev Sverige närmast unikt bland civiliserade länder genom att inte längre ha en sammanhållen arbetslivsforskning. Konsekvensen blev också att hälften av forskarna försvann och att flera hundra miljoner mindre satsades. Men åtgärden slog också sönder den väl uppbyggda kopplingen mellan forskning, utbildning och arbetsliv som fanns för att mer effektivt arbeta med bland annat arbetsmiljöfrågor.
Vi kan alltså konstatera att Littorin själv kraftigt minskat på medel till såväl myndighetsutövning, utbildning och forskning inom arbetsmiljöområdet. Samtidigt vill han ge sken av att arbetsmiljöarbetet intensifieras.
Vän av ordning undrar säkert på vilka andra områden man skulle kunna komma undan med det? Men det är bland annat därför jag minns just detta beteende som så utmärkande för den här mandatperioden. För om ni tänker efter så är det ju så här det sett ut på område efter område.
Stefan Carlén
Ekonom på Handelsanställdas förbund och EU-kritiker
