Avtalsuppgörelsen i butiker och lager innebär att märke nummer två under avtalsrörelsen är etablerat. Facken i branscher med lågt löneläge och stor andel kvinnor kommer att ta fasta på handelsuppgörelsen i sina förhandlingar.
 

 

Det gäller bland annat Fastighets, Hotell- och restaurangfacket och facken inom kommuner och landsting.

Men uppgörelsen inom handeln innebär inte att avtalsrörelsen är över. Det finns fortsatt betydande svårigheter på en lång rad områden – och flera varsel om konflikt. Detta trots att merparten av både den manligt dominerade industrin och den kvinnligt dominerade detaljhandeln har fått nya avtal.

Redan när stora delar av industrin avtalsreglerades med samma löneökningar och med samma längd på avtalen etablerades det första märket på lönemarknaden för åren 2010 och 2011. En samfälld suck av lättnad kunde höras. Avtalsdramat ansågs då vara över.

Hårdare ton
Det lågmälda mullret från Pappers antogs tystna över tid och en uppgörelse väntades bli verklighet där också. På så sätt skulle hela industrisektorn vara avtalsbunden och normen för löneökningarna fast etablerad.

Men det inledande konfliktvarslet i pappersindustrin har nu följts upp av ett skarpt strejkvarsel för cirka 3.500 pappersarbetare på sex olika bruk. Och tonen i förhandlingarna har hårdnat avsevärt.

Industrins avtalsrörelse är därför inte alls över. Och Pappers känner sig enligt egen utsago inte bundet av tidigare avtalsuppgörelser inom andra delar av industrin. Det är därför ingen liten utmaning förbundet tagit på sig.

Industriavtalet i potten
I potten finns nu – förutom villkoren för de anställda i massa- och pappersindustrin – också hela industriavtalet och dess fortsatta ställning som lönebildningens drivankare. Dess roll som oomstridd riktkarl på arbetsmarknaden är mer ifrågasatt än tidigare.

Att det skurit sig rejält mellan Skogsindustrierna och Pappers är omvittnat och varslen ett tydligt tecken på svårigheterna. Men det har varit spänt på många fler håll. Ett tecken är de varsel som duggat tätt. Så många och så skarpa varsel som levererats den här våren har industriavtalets parter inte upplevt under avtalets tidigare 13-åriga historia.

Och de tendenser till splittring inom den fackliga industrigrupperingen som kunde ses redan då tjänstemän och akademiker gjorde upp utan att invänta IF Metall har sedan dess förstärkts ytterligare.

Utan samordning ingen samordning
Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg har flera gånger irriterat formulerat förbundets ställningstagande med att det inte känner sig bundet av överenskommelser som andra förbund träffat utan att Pappers haft något inflytande över dem.

Tydligare kan det inte formuleras. Utan tät samordning och gemensamt inflytande över vad som ska utgöra norm blir det protester och svårigheter. Inte minst ett år som 2010 då förutsättningarna ser olika ut.

När Pappers nu fortsätter kampen för ett avtal för sina medlemmar är det därför en svår uppgift. Förlagorna inom industrin finns och innebär ett slags facit, hur illa Pappers än tycker om de uppgörelserna.