Unionens avtalsdelegation sa först nej till den slutgiltiga hemställan från de opartiska ordförandena. Det var förbundsstyrelsen som till slut sa ja.

– Det var det mest korkade vi kunde göra och jag förstår inte heller hur arbetsgivarsidan kunde gå med på ett sådant avtal, säger Thomas Ivonen, som arbetar på Volvos motorfabrik i Skövde och sitter i Unionens avtalsdelegation för teknikområdet.

Hans invändningar handlar om att inte gå i takt med IF Metall, att kanske inte vara löneledande och att innehållet i avtalet var ”fruktansvärt dåligt”.

Förbundsstyrelsen beslutade
Hos tjänstemannafacket Unionen tar först avtalsdelegationen ställning och därefter fattar förbundsstyrelsen det slutgiltiga beslutet. I fredags sa alltså avtalsdelegationen för teknikområdet nej till budet från de opartiska ordförandena. Efter några mindre ändringar var hälften för och hälften emot. Det var i det läget som förbundsstyrelsen bestämde att säga ja.

– Vi kom inte till något enigt beslut. En stor del av våra diskussioner handlade om att vi borde gå tillsammans med IF Metall, säger Karin Åberg, ordförande förhandlingsdelegationen på teknikområdet.

Delegationens diskussion handlade också om lönenivåerna och Karin Åberg anser att lösningen av bemanningsfrågan i hemställan fungerar för Unionens del.

Diskussionerna slutade med att delegationen redovisade sin oenighet för förbundsstyrelsen. Hon själv tycker att förbundsstyrelsen gjorde rätt som accepterade budet.

– För oss är samarbetet inom Industriavtalet viktigt och jag hoppas att IF Metall vill samarbeta med oss i framtiden, säger Karin Åberg.

”Skitavtal”
Även Håkan Thurfjell, delegationens vice ordförande, kan berätta om oenighet i delegationen.

– Uppgörelsen är väl så där. Ska man göra ett skitavtal så ska man göra det så kort som möjligt, säger han.

Enligt uppgift till LO-Tidningen var även den andra delegationen, som tog ställning för tjänstemännen på Industri och kemis område, delad i sin syn på förslaget från de opartiska ordförandena.

Unionens förhandlingschef Niklas Hjert vill inte kommentera motsättningarna i delegationerna eller förbundsstyrelsens överväganden som ledde fram till de första avtalen i den här avtalsrörelsen. Det är interna diskussioner som han inte berättar om.

– För oss var det viktigt att få till märkessättandet. Vi har kört processen öppet gentemot de andra facken inom industrin, säger han.

Inflytande över normeringen
Unionens förhandlingschef anser att det här är ett märke – åtminstone för Unionens andra avtal. Enligt honom får LO-förbunden ta ställning till om det ska vara ett märke.

Efter lång betänketid svarar han på frågan om tjänstemannafacken nu missar att vara normerande i framtiden, eftersom IF Metall, Livs, Pappers och GS förmodligen kommer att ha en annan avtalslängd.

– Enligt min uppfattning kommer vi att ha inflytande över normeringen i framtiden. Om avtalslängderna är olika så kommer vi att lösa det också, säger han.