SAMTIDSKOLUMN. Nu. Äntligen kväll. Under dagen har jag varit fri, befriad på ett sätt som det var länge sedan jag fick erfara. Jag är utvilad; inte ens jagad av mig själv. 

 

Himlen är fortfarande en aning ljus. Köpenhamn glittrar på andra sidan sundet.  Det blir mörkt allt senare nu. En mindre grupp hemlösa har slagit läger intill buskagen vid Scaniabadet. Det osar av bränd plast. En mörkare rök. Det är som det brukar; först när våren är här på allvar i Malmö kommer Gatukontoret att riva deras läger.

Alltid hemma och borta

Jag har promenerat ner till den gamla helikopterplattan, bara en kort bit från min bostad, men ändå som att resa i tid och erfarenhet. Det fanns en tid i Malmö då det uppenbarligen fanns en marknad för helikopterfärder över sundet. Nu är det en plats i ständig skugga.

 

Från min plats vid plattan kan jag se de gigantiska lastfartygen lägga till intill Yarden, ljusen borta på Yarden är påslagna. Jag är som de flesta andra klassresenärer, alltid hemma och alltid borta.

Det är vindstilla. Är jag då lycklig? Nej. Minne och erfarenhet. Tid och kunskap. En tvåtakt som genljuder genom alla tankar jag har haft denna dag.

 

Den senaste tiden har polerna rört sig ifrån varandra; svaren har blivit fler än frågorna. Och man kan sammanfatta: innehåll eller form. Och återigen, som om ingenting hade hänt alls, rör man sig bort från grundfrågan, eller det är inte ens fråga längre: "Var är klasskampen?" eller ännu bättre: "Var är klasshatet?"

Klass och tid

Och hur kommer det sig att man just nu försöker avväpna den historiska arbetarlitteraturen genom att påstå att den inte var nyskapande – att den inte var djärv och reste sig i opposition? Och arvet då, hur skall man förhålla sig till det? Naturligtvis på det sätt som ens berättelse kräver.

 

Om städerskan skriver en språkmaterialistisk dikt eller en självbekännande roman, det är inte vår uppgift att ta ställning till; vi skall lyssna. Vi skall försöka att förstå.

När det handlar om den nya tidens arbetarlitteratur finns det också ett annat överhängande problem som fortfarande inte har definierats, frågan om klass handlar numera inte lika mycket om materiella tillgångar. Vår fråga om klass handlar om tid och kunskap. Den som har tid, den som vet att söka kunskap.

Kristian Lundberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn