Vinterns kaos i kollektivtrafiken har kostat hundratals miljoner. Dyrast är inte att tågen blir sena – utan att vi inte vågar lita på dem.

Hundratusentals resenärer har blivit försenade den gångna veckan. SJ:s resenärer, som i vissa fall fått vänta i ett par dygn, har synts mest i tv-rutan.

Men de verkligt stora volymerna av förseningar finns i Stockholms län. Där görs 1,5 miljoner resor med kollektivtrafik varje dag, vilket är mer än hälften av allt kollektivt resande i Sverige.

– Lågt räknat kostar en förseningstimme 300 kronor, säger Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys vid Tekniska högskolan i Stockholm. Det betyder att förseningskostnaden i Stockholms län var minst 150 miljoner kronor per dag i början av den här veckan.

Den mest uppenbara kostnaden är utebliven produktion: varor som inte tillverkas eller säljs, lektioner som ställs in, tänder som inte blir lagade. Men det här är en mindre del av de 300 kronorna, enligt Jonas Eliasson.

Sänkt förtroende
Den största kostnaden är långsiktig. Stora förseningar sänker förtroendet för kollektivtrafiken. Vågar jag verkligen ta ett jobb i Stockholm om jag bor i Eskilstuna?

– Människor väljer bort arbeten som skulle passa dem, och där de skulle behövas, därför att de inte litar på kommunikationerna, säger Jonas Eliasson. Det sänker sysselsättningen, håller nere antalet arbetade timmar och påverkar hela arbetsmarknaden negativt.

Att vintervädret har slagit hårt mot spårtrafiken har flera orsaker. Anders Peterson, trafikforskare vid Linköp­ings universitet, lyfter fram två.

– Resandet på järnvägarna har fördubblats från 1990 till 2008, men spåren har bara byggts ut marginellt. Då blir det trångt. Kör du X2000 från Malmö till Stockholm måste du pricka in en tidslucka på fem minuter i Mjölby. Bommar du får du vänta på Östergötlandspendeln.

– SJ:s styrelse har bestämt att SJ ska leverera vinster till staten. Därför har SJ skurit bort några anställda här, en hall för avisning där… Marginalerna är borta.

Ökad sårbarhet
Sverige är ett av de länder i Europa där de anställda inom järnvägen producerar mest. Priset är en ökad sårbarhet. När den nu blivit synlig vädrar de som kritiserat avregleringen av järnvägstrafiken morgonluft. Som Sekos ordförande Janne Rudén:

– Avregleringen är ett ideologiskt experiment som blivit fiasko. De som underhåller spåren har minskats med 1 500 personer medan de som upphandlar underhållet har mångdubblats. Det är dags sluta leka marknad på järnvägen.