Arbetsdomstolens beslut att döma två svenska byggfack till skadestånd för olovlig stridsåtgärd i samband med Lavalkonflikten är en rättslig skandal. Den är tyvärr också ett bevis på att det EU-rättsliga förfallet infekterat även svenska jurister.
 

 

Domen är en politisk attack mot fackliga rättigheter förklädd i dålig juridisk jargong. Kärnan i domen är att de svenska byggfack som november 2004 satte skolbygget i Vaxholm i blockad borde ha förstått att blockaden kunde stå i uppenbar strid mot EG-rätten.

Verkligen? Hur skulle de kunna veta det? Alla ansåg när blockaden ägde rum att den var förenlig med EG-rätten.

Det ansåg AD-ledamöterna själva när de avvisade Lavals fredspliktsinvändning. 

Utmanar löjet
Det ansåg Sveriges riksdag och regering.

Och det ansåg även EG-domstolens egen generaladvokat.

Den juridiska frågan har aldrig handlat om innebörden av svensk lag. Ingen har någonsin bestridit att konflikten när den ägde rum var fullt i överenstämmelse med då gällande svensk lag.

När AD hävdar att byggfacken för fyra år sedan borde insett vad den själv då inte förstod utmanar den både rättskänslan och löjet.

Att EG-domstolen flera år senare hävdar att den svenska lagen byggde på en felaktig förståelse av EG-rätten spelar i sammanhanget ingen roll. EG-domstolens tolkning av EG-rätten gäller förstås numera, även om domstolens tolkning är oklar och omstridd.

Staten ska betala
Men om några skadestånd alls ska dömas ut i denna sak så ska de betalas av den svenska staten. Det är ju enligt EG-domstolen den svenska staten som infört en lag som förvandlar medborgare som följer svensk lag till brottslingar.  Elementärt rättsmedvetande säger att man inte kan straffa svenska medborgare för fel som den svenska staten begått.

AD-domen är ett solklart fall av retroaktiv lagstiftning. Sådan lagstiftning är uttryckligen förbjuden i svensk grundlag. Skälen till det starka förbudet är självklart i en rättsstat. Medborgare som handlar enligt gällande lag ska inte flera år senare kunna dömas efter en nyskriven lag med en helt annan innebörd.

Majoriteten i AD försöker inbilla oss att vi måste upphäva svensk grundlag för att följa EG-rätten. Men så illa ställt är det inte, ännu. Det är de politiserande juristerna i AD som i just detta fall hotar svensk grundlag.

En rättsstats kännetecken är att lagarnas innebörd är förutsebar. AD-domen inför juridiskt godtycke som rättsprincip. AD-domen kränker därmed inte bara facket. I grunden är domen ett hot mot rättsstatens krav på lagstiftningens förutsebarhet.