Foto: NIKLAS RYDÉN
 

SKRIBENTEN–KONSTNÄREN (2007). Vi står i vernissagevimlet och jag har precis kramat galleristen vars utställning jag ska recensera.

Hur får du ihop att både vara konstnär och konstkritiker? frågar en vän, och så har många frågat före honom.

På litteratursidan är det betydligt vanligare att författare recenserar andra författare, men inom konsten misstänkliggörs det. Kanske för att konstens sociala strukturer är mer vittförgrenade? föreslår han.

 

Vad skulle jag tjäna på det?
Jag skulle aldrig recensera de jag känner, de i hej-vad-gör-du-på-lördag-kategorin, men gott och väl de jag hälsar på under en vernissage.

Vadå, tror någon att jag skulle få ställa ut på ett galleri om jag skrev upp det?

Ska jag ta parti för en kompis eller skriva ner en stipendiekonkurrent?

Det skulle vara en mycket osofistikerad maktanalys.

 

Det är inte därför
Ja, det håller min vän med om, men är det inte lätt att blanda ihop konstnärskapet med skrivandet?

Konst jag gillar kan skilja sig mycket från den konst jag gör, slår jag fast. Om det jag skriver gagnar mitt eget konstnärskap eller inte bryr jag mig inte om, det får jag inte bry mig om.

Det skulle vara väldigt trist att ha en dold agenda för skrivandet.

Det är inte därför jag skriver.

 

Läs också: Konstnärsroller (1): Introduktion.

Läs också: Konstnärsroller (2): Guiden–Konstnären.

Läs också: Konstnärsroller (3): Skribenten–Guiden.

Magdalena Dziurlikowska
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn