NY FORSKNING. Folkets engagemang hade stor betydelse för samhällets demokratisering på 1700- och 1800-talen. Det visar en ny avhandling från Stockholms universitet.

Tidigare har det ofta – i historieböcker och forskning – utmålats som att de övre samhällsskikten hade störst betydelse på vägen mot en tvåkammarriksdag, som vårt land fick 1865/66. Denna demokratisering var dock minst lika mycket ett resultat av folkliga uppror.

– Tidigare har man tittat mer på de politiska besluten och använt ganska mycket kända uttalanden från politiker, säger historikern Mats Berglund, som en förklaring till folkets något bortglömda roll i riksdagens bildande.

 

Avhandling om gatubråk

I sin avhandling om upplopp och gatubråk i Stockholm 1719–1848 radar han upp flera exempel på hur folket spelat en stor roll för utvecklingen mot ett demokratiskt samhälle. Ett exempel är Dalaupproret sommaren 1743, när 5.000 bönder gick från Falun till Stockholm för att visa sitt missnöje med det pågående kriget mot Ryssland. Dalabönderna ville även säga sitt när det gällde valet av ny regent efter Fredrik 1 och Ulrika Eleonora, som förblivit barnlösa.

Problemet var bara att när dalabönderna hunnit fram till Norrtull fick de reda på att kronprinsvalet redan var avgjort. Stridigheter utbröt då mellan bönderna och militärer vid Gustaf Adolfs torg.

Upproret har genom historien kallats en av de blodigaste händelserna i Stockholms historia.
Ändå menar Mats Berglund att 1700-talet som helhet var ett fridsamt århundrade präglat av förhandlingar.

– Dalaupproret var det stora undantaget, säger han.

 

Förhandlingar vanliga
Vid den här tiden löstes konflikter oftare genom förhandlingar mellan myndighetspersoner och representanter från folket. Trots att diskussioner med dalabönderna redan hade påbörjats uppstod ändå våldsamheterna.

– Men den militära insatsen kom inte på order från regeringen. Förmodligen var det så att någon av bönderna började skjuta mot militären, som besvarade elden. Det fanns även en vilja hos officerskåren att slå tillbaka mot bönderna, säger Mats Berglund.

 

von Fersens död en slutpunkt
Under 1800-talet inträffade flera våldsamma konfrontationer mellan folk och överhet. Axel von Fersen lynchades under en begravningsceremoni för kronprinsen 1810. Myndigheterna försökte lugna folkmassorna, men Fersen slets ur sin vagn och slogs ihjäl. Militären sköt då ett antal civila till döds. Händelsen satte enligt Berglund punkt för den förhandlingsvilja som tidigare hade funnits hos de styrande.

Men samhället gick i det långa perspektivet ändå från ett där adeln hade stor makt till ett annat där folket – genom demonstrationer och upplopp – påverkade utvecklingen. Det har Mats Berglund kunnat se när han närstuderat upploppen och de efterföljande rättegångarna.