Bild:

-Kollektivavtalet medger flexibla scheman, förklarar Nicklas Mattsson. Vd Per Johansson och klubbstyrelsens Mats Torvaldsson, Anton Krafth och Thomas Bojestig ser nya möjligheter.
 

Halv tio på morgonen har Nicklas Mattsson redan kört de 17 milen från Laholm till Göteborg. Innan dagen är slut kommer han att ha en halv seger, en rad nya strider och ytterligare 23 mil på västsvenska vägar bakom sig.

Men inget av detta sysselsätter honom nu. Ett taxiåkeri i Halmstad har struntat i att höja lönerna från den 1 september, fastän avtalet kräver det. De anställda har pengar att fordra. Och det är hans jobb att få ut dem.

I en första lokal förhandling har han kört fast. Åkaren, som kör färdtjänst för Hallandstrafiken, har personalredovisningen i sin portfölj. Och i portföljen råder ”värsta kriget”. Förgäves har han brottats med taxiåkarens okunskap om vad ett kollektivavtal är. Med hans temperament, och hans kladdiga, handskrivna lönebesked.

Nu ska de mötas hos Biltrafikens Arbetsgivareförbund. Nicklas Mattsson tar trappan upp till Svenskt Näringslivs kontor i snabba kliv. Skriver in sig i besöksboken. Och sätter sig att vänta i en loj, bakåtlutad ställning.

Åldersskillnad
Knappt 28 år gammal har han varit ombudsman i över fem år, och när han skakar hand med Jan Olsson från Biltrafikens Arbetsgivareförbund tyder ingenting på att åldersskillnaden dem emellan, kanske 25 år, skulle vara till Nicklas Mattssons nackdel.

– Ni får inte vara med, säger Jan Olsson när han upptäcker LO-Tidningens utsända i receptionen. Varför? Det här är … ingen bra förhandling.

”Jo, för mig”, ser Nicklas Mattsson ut att tänka när de två försvinner bakom de glasade dörrarna.

Jan Olsson är central förhandlare och har rest ner från Stockholm. Det här är egentligen en lokal förhandling, men den lokala företrädaren för Biltrafikens Arbetsgivareförbund har uppenbarligen fått nog.

Konkurshot
När Jan Olsson sätter sig på tu man hand med Nicklas Mattsson har han först jämnat vägen genom ett samtal med åkaren. Därför kan de snabbt enas om hur en lösning bör se ut. Från och med maj måste de anställda få nya scheman och riktiga lönebesked. Den chaufför som vände sig till Transport och bad om hjälp bör få ut mellan 7.000 och 8.000 kronor. För hela personalen handlar det om 30.000 till 40.000.

Jan Olsson försöker nu få åkaren med på noterna. I dag är det hans tur att förklara vad ett kollektivavtal är. Nicklas Mattsson sätter sig i ett litet sammanträdesrum, lägger upp höger fot på vänster lår och väntar. Lysrör, väggar av vitmålad glasfiberväv, en affisch med Monetmotiv. Inga fönster.
Så kallas han in. Det ska visa sig att åkaren vill få ner lönekravet till hälften. Han hotar med konkurs. Och hävdar att den anställde som gått till facket är en skit, ”ingen av de andra vill ha höjd lön”.

Nicklas Mattsson begär då ut personnummer för samtliga anställda.

– Jag vill veta vilka som är mina medlemmar. För dem ska jag ha ut retroaktiv lön.

De oorganiserade får nu klara sig själva. Dessutom skärper Nicklas sitt skadeståndskrav.

– Och min medlem rör du inte. Då har du satt din sista potatis, då får Hallandstrafiken veta att du ägnar dig åt föreningsrättskränkning.

Ajournering
Förhandlingen ajourneras. Det slutar så småningom med att Transports tre medlemmar vid åkeriet får ut 70 procent av vad de missat sedan september, och den nya, höjda lönen från och med 1 maj.

Det är mörkt i parkeringshuset, och Nicklas Mattsson blinkar när han kör ut i vårljuset. Han passerar Liseberg, lägger sig tillrätta på E6:an söderut och slår på telefonen.

Flera medlemmar har ringt. Han har som regel att ringa tillbaka direkt, eller senast nästa dag.

– Om jag var medlem och betalade 400 i månaden skulle jag vilja ha svar. Och det är effektivt att ta samtalen i bilen, där ingen stör. Man måste jobba smart.

Bruten rygg
För en medlem som föll och bröt ryggen i november berättar Nicklas hur den kollektivavtalade sjukersättningen, AGS, fungerar. Jo, han kan få pengar retroaktivt.

En mjölkchaufför i Varberg får veta att han har rätt till full lön trots att han inte kommit upp i 174 timmars körning per månad. Arbetsgivaren har gjort löneavdrag då körningarna gått fortare än beräknat, men det är fel. Nicklas Mattsson kan åkeriavtalet utan och innan och hänvisar till rätt paragraf.

– Så är det. Tala om det för chefen, och hälsa från Nicklas Mattsson!

Vänster hand håller avspänt i ratten. Högerhanden vilar på låret, där jeansen är mest slitna.

Glada tillrop

Medan solen tränger igenom diset betar Nicklas Mattsson av några samtal till. Tonen är lätt och optimistisk. Avslutningen går alltid i dur:

– Kanon!

 
-Efter 20 år blir nog många ombudsmän bekväma och väljer de lätta ärendena. Sådan ska jag inte bli. Jag känner mig inte sliten.  
   

– Tuta och kör Leif!

– Sköt om dig! Ha det gött!

Bara inför ett samtal måste han ta sats. En chaufför argumenterar mot att han ska ha både övertidsersättning och traktamente. Han är orolig för att det ska bli dyrt för åkeriet och sätta jobben i fara.

– Just så märks krisen i transportnäringen, pustar Nicklas Mattsson när han har lagt på. Många chaufförer vågar inte kräva lön för alla timmar de arbetar.

Titt som tätt ringer chaufförernas fruar till avdelningen och frågar: ”Kan den här lönen vara rätt? Han arbetar ju jämt.”

Sköter hälsan
När vi svänger in på Hotell Björkäng utanför Varberg har det gått mer än fem timmar sedan Nicklas Mattsson åt frukost. Han har ätit ordentligt på morgonen och står emot frestelsen att småäta i bilen. Nu blir det köttfärsgratäng och ramlösa.

Schablonbilden av en ombudsman är en sliten man med stor mage och alkoholvanor, som skyndar från förhandling till förhandling. Alltid tillgänglig för medlemmarna, aldrig för sina barn.

Nicklas Mattsson har mött honom i verkligheten, och gjort sitt val.

– Jobbet måste låta mig sköta hälsan. Jag tränar på gym och springer. Jag har inga politiska uppdrag. Det är viktigt att kunna koppla bort jobbet och ha andra intressen.

Första samtalet efter lunch gäller en ny cykel till dottern som fyller tolv nästa dag. Beställningen har blivit fel, 26 tums ramhöjd i stället för 28. Kan kanske farmor ordna det?

Bred erfarenhet
I bagaget står en militärgrön väska, märkt KFOR, från åren som FN-soldat i Kosovo. Där ligger träningskläderna alltid redo.

Han har varit tidig med mycket i livet. Nicklas Mattsson blev pappa vid 16 år. Vid 22 blev han Transports yngste ombudsman någonsin.

På väg 25 in i Småland berättar han hur det gick till. Jobb som däckmontör på Euromaster i Halmstad, där medlemskap i facket sågs som obligatoriskt. En medlemsutbildning som så smått väckte ett fackligt intresse. Sektionsordförande, ”en chans till avbrott i arbetet för att gå på avdelningsstyrelsens möten”. Och så föräldravik som ombudsman 2004.

Jobbet har han fått lära sig bit för bit, av kollegorna i avdelningen och av egna erfarenheter.

– En ombudsman måste vara rak och ärlig. Medlemmen har inte alltid rätt. Då måste man våga säga ifrån.

Andra lärdomar är att inte utlova en bestämd summa när han driver lönekrav för en medlems räkning. Och att inte vänta sig något tack när han lyckas.

– Ändå är det här jobbet det bästa jag vet. Friheten, det sociala spelet… Jag älskar det.

Ökat intresse för facket
Inom hela Transports avdelning 25, som täcker Halland och en del av Småland, finns bara sex eller sju fackklubbar. Även åkerier med 50 anställda saknar fackklubb.

– Men där jag har varit och förhandlat om uppsägningar i år har jag märkt ett ökat intresse för att organisera sig, säger Nicklas Mattsson.

Gustav R Johansson i Ljungby är ett exempel. Kvällen ägnas åt ett möte med den nybildade klubbens styrelse och företagets vd Per Johansson.

Det blir ett konstruktivt samtal om företagets ekonomi, personalärenden och lokal och dator för fackklubben. Kontrasten till morgonens cirkus kunde inte ha varit större. Nicklas Mattsson fungerar som sekreterare och puffar på diskussionen.

Efter mötet föreslår han att datum för ett första klubbmöte ska sättas ut. Han lovar att själv finnas med som stöd. Klubbstyrelsen vill ha rejält fikabröd, så att de som inte är med i facket ska känna sig blåsta.

Hemåt
Medan solen sjunker rullar bilen hemåt. Kvart i sju ringer en medlem och undrar om hon ska ställa upp och köra en lastbil som har körförbud. Hon är rädd att förlora sin a-kassa om hon avstår. Men hon får rådet att tacka nej:

– Det är ditt körkort som ryker. Ditt levebröd.

Strax efteråt hälsar en mötande tankbil genom att blinka med strålkastarna. Det är Nicklas Mattssons far, chaufför hos OK Q8, som ska jobba natt.

Klockan åtta nästa dag börjar ombudsmannen att sortera sin post på avdelningens kontor i Halmstad. Eller snarare tio över åtta:

– Jag har sjungit lite för tösen. Hon har fått cykeln. Det gick att byta till en 28-tums.

Laddning
Senare på morgonen kommer Mikael Johansson, ombudsman vid Transports förbundskontor. Han och Nicklas Mattsson laddar för dagens centrala förhandling. En anställd vid ett av landets största åkerier har, såvitt Nicklas kunnat se, fått för lite semesterlön under sin sjukskrivning. I den lokala förhandlingen har åkeriet nekat. Facket kräver 5.487 kronor plus ränta.

De båda ombudsmännen räknar och räknar. Men nej, de hittar inga blottor i sin argumentation, och i bilen till åkeriet skämtar de och pratar om annat.

De bjuds på kaffe och frallor medan åkeriet överlägger med sin centrala förhandlare. Rummet vi väntar i känns bekant: Lysrör, väggar av vitmålad glasfiberväv och en affisch. Fast motivet är av Salvador Dali.

Hård strid
Så brakar striden lös.

LO-Tidningens utsända får vänta utanför, men redan i första pausen är det tydligt att någonting inte stämmer. Mikael Johansson och Nicklas Mattsson har inte tid för prat. De räknar, hårt koncentrerade. Genom mumlet av siffror hörs då och då Mikael Johanssons bekymrade: ”Vi kanske torskar”.

Det underlag Nicklas Mattsson har fått från åkeriets lönekontor har givit en skev bild. Med lönespecifikationerna som grund måste facket sänka sitt krav. Efter ytterligare två timmars hård kamp kommer de båda ombudsmännen ut, trötta och dämpade, lite som soldater efter strid.

– Vi fick i alla fall rätt om avtalstolkningen, säger Mikael Johansson.

– Vi slapp gå med svansen mellan benen, säger Nicklas Mattsson.

Med ränta blev det till slut en tusenlapp till medlemmen.

Information i grupp
Tre chaufförer har sagts upp vid åkeriet där förmiddagens drabbning stod, och Nicklas Mattsson har stämt träff med dem. Det spar tid att ge all information samlat. ”Man måste jobba smart.”

I stället för att komma en kvart för tidigt till mötet, och förlora tid på en stunds kallprat, parkerar han bilen ett kvarter bort och ringer upp dem som sökt honom under förmiddagen. Han ger råd i en lönetvist och klarar ut en fråga om turordningskretsar. Vid ett företag i Falkenberg har han förhandlat om förtida pension för ett par äldre anställda i stället för att skicka ut unga i arbetslöshet, och Nicklas får nu veta att det lyckats.

Bara två av de uppsagda chaufförerna har kommit till mötet. De sitter i rummet med Dali-affischen och diskuterar körkort för släp och truck.

– Jag är övertygad om att ni kommer ha jobb över sommaren, säger Nicklas Mattsson, som räknat ut att båda två har förtursrätt när tjänster blir lediga.

Utantillkunskap
Också reglerna för avgångsbidrag kan han utantill. En av de uppsagda uppfyller villkoren och får veta att han har rätt till 26 900 kronor före skatt. Den andre, som funderat på truckkort, ljusnar något då han inser att han kan få omställningsstödet för utbildningen.

När Nicklas Mattsson slår på mobilen efter mötet har fler medlemmar hört av sig. Strömmen av nya problem sinar aldrig.

Några ringer han upp, några får vänta till nästa dag. Också en ombudsman måste hinna leva, och ett barn fyller bara tolv en gång. Hon ska firas med kalventrecote och sång.

 


FAKTA / Arbetsvillkor
Ombuds­männen inom Transport har inget kollektiv­avtal om sina villkor. Nicklas Mattssons lön är 29 630 kronor i månaden, plus 800 kronor i kosttillägg för att ombudsmän ofta tvingas äta ute. Han får ingen ersättning för övertid eller obekväm arbetstid. 30 dagars semester. Pensionsåldern är 62 år.