IF Metalls kritiserade krisavtal visar sig ge metallarbetarna starkare skydd än vad tjänstemännen har. Tjänstemannafacken gör allmänna tolkningar av sina avtal medan IF Metall har en begränsning i tid och omfattning.

– Det är en stor skillnad. Tjänstemännen har gått med på att kollektivavtalen inte hindrar lokala krisuppgörelser, medan IF Metall är skyddat mot den här typen av lokala avtal när krisavtalet inte längre gäller, säger Dan Holke på LO-TCO Rättsskydd.

IF Metall har slutit ett avtal som betyder att parterna lokalt kan komma överens om en förkortning av arbetstiden med högst 20 procent och sänkning av lönen i motsvarande grad. Avtalet löper fram till den sista mars nästa år och innan dess gäller tre månaders uppsägningstid.

– Vi har satt gränser i tid och i omfattning, säger Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare.

Avtal upphör i mars
Han säger också att det finns en bestämmelse i parternas gemensamma kommentarer till teknikavtalet som säger att lokala överenskommelser om sänkt arbetstid och sänkt lön är ogiltiga. När krisavtalet löpt ut så gäller alltså detta.

Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef, förklarar att förbundets tolkning av kollektivavtalen är gjord mot bakgrund av IF Metalls krisavtal. Han säger att de lokala klubbarna inte ska sluta krisavtal som sträcker sig längre än till den 31 mars nästa år för då löper kollektivavtalet ut.

– I kollektivavtalen finns inte angivet hur stor minskningen av arbetstid och lön kan vara. Det handlar om hur mycket som är skäligt att förändra, säger han.

Unionens rekommendation är att klubbarna inte ska gå med på mer än 20 procents minskning av arbetstid. Niklas Hjert säger att förbundet inte har tagit ställning till hur det ska agera om någon klubb går med på större neddragningar.

Tolkning är tolkning
Camilla Frankelius, förhandlingschef för industrin hos Sveriges Ingenjörer, säger att IF Metalls krisavtal sätter en gräns för hur stor arbetstidsminskning de lokala krisuppgörelserna kan innehålla. Samtidigt medger hon att en tolkning är en tolkning – och den i sig inte ger någon begränsning av tiden och omfattningen för krisuppgörelser.

Läget är alltså att IF Metalls krisavtal går ut nästa vår medan tjänstemannafacken har gjort en tolkning av sina avtal. Och för att ändra på det måste Unionen och Sveriges Ingenjörer komma överens med arbetsgivarna om en förändring av kollektivavtalen, de måste skrivas om för att facken ska kunna sätta stopp för tolkningen att lokala krisöverenskommelser är möjliga

Arbetsgivare nöjd
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe har sagt att han är nöjd med att arbetsgivarna kan sluta likadana krisuppgörelser med alla tre facken, och att arbetsgivarorganisationerna inte har någon ambition att göra större minskning av arbetstid och lön än 20 procent. Skulle det behövas större neddragningar tycker Anders Weihe att det är lämpligt med uppsägningar.

– Om det bara är en ambition för Teknikföretagen så är det juridiskt inte värt så mycket. Det är mer en moralisk fråga ifall Teknikföretagen ändrar sig och begär större neddragningar lokalt, säger Dan Holke på Rättsskyddet.