KRÖNIKA. När killgängen i Tensta eldar, då kommer journalisterna. Annars är det tyst om Tensta. Därför åker jag dit.

På inbjudan står ”euroislam och fundamentalism, en föreläsningsserie”. Första mötet: ”Vad händer med islam i förorten?”

På Tensta träff möts konstvideon ”If I wasn’t a muslim” av Damir Niksiz och S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul, fyra ungdomar, en imam och forskaren på Malmö Högskola, socialantropologen Aje Carlbom.

Konstnären är inbjuden av Gregor Wroblewski, tidigare Tensta Konsthalls intendent.

Rolig blandning. Men samtalet uppstod inte riktigt. Vad ville arrangörerna? Satt jag på en debatt? Nej. Politisk show? Nja. Var det ett stormöte, ett bymöte? Kan bli. Ett bymöte med hela världen samlad.

Megafon?
Då går det inte att ha en upphöjd scen ut i publiken. Samtalet fördes uppifrån och ner.

Ibland undrade om jag kommit till kvinnoförbundets megafon.

Nalin Pekgul brinner för sin sak, men är i första hand politiker. Att inbjuda till samtal kräver något helt annat.

Samtalet med ungdomarna liknade mest utfrågning. Den stora frågan om islam och demokrati kan förenas hafsades förbi. Imamen sa ja. Utan att få utveckla det. Sedan blev det väldigt nervöst och förvirrat, varför förstod jag efteråt.

Några wahabbister, ortodoxa muslimer, med skägg och muslimsk klädedräkt hade dykt upp.

Rädslan att tala
Samma oro upplevde jag 2001 som invandrarlärare. En grupp muslimska kvinnor och jag såg Shirin Neshats film ”Fervor” på Tensta konsthall.

I samtalet efteråt får förbannelsen mot kvinnorna i filmen medhåll av de med schal. De utan schal tystnar. Rädslan att tala uppstår.

Verkligheten belyst i ett nu, precis som detta nu 2009. Det som Pekgul befarar.

Bjud in dem!
Även Aje Carlbom med säte i Rosengård nämnde ortodoxa muslimers fördömande mot andra muslimer, som gör att en del kvinnor inte vågar gå utan schal. Han talade också om ortodoxa muslimers syn på oss kufr, otrogna, och hur de inte vill beblanda sig med ”vårt” samhälle. Självsegregeringen.

Här hade vi kunnat fördjupa oss, släppt in publiken mer. För den var för en gångs skull blandad, unga, gamla, olika religioner och nationer. De chadorklädda kvinnorna saknades dock.

Men lokalpolisen var på plats och uppmanade föräldrar att engagera sig. Tillsammans skulle de klara av det.

Här ser jag embryot till ett riktigt bymöte. Där förortsborna själva tar makten över sin situation.

Och wahabbisterna ska diskuteras öppet och skärskådas. Bjud in dem! Det här var bara början.

Agneta Klingspor
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn