Den ena dystra konjunkturprognosen efter den andra publiceras. Men ingen har ännu gjort en lika nattsvart bedömning som SEB-ekonomerna.

De förutser i den konjunkturrapport de publicerade i tisdags en djup världsrecession som inget land kommer undan.

Förhoppningen att tillväxtmarknader i Kina och Indien ska spela en större roll är troskyldig och Europa är värre ute än vad vi tror.
För svensk del antar SEB-ekonomerna att BNP faller med 2,5 procent. Arbetslösheten stiger till över tio procent. Arbetslösheten ökar med mer än 200.000 personer.

Svårt skydda reallönerna i nästa avtalsrörelse

För dem som har jobb kommer effekterna av krisen inte att märkas direkt. Förra året var inflationen något högre än löneökningarna. I år kommer inflationen att falla ned mot noll. Eftersom avtalen ger omkring tre procent torde de flesta med fasta jobb få en viss reallöneökning.

På lite längre sikt hinner dock verkligheten i fatt. När vi nästa år går in en ny avtalsrörelse med nolltillväxt och massarbetslöshet blir det svårt att skydda reallönerna.

SEB-ekonomerna påpekar att det inte längre går att stimulera ekonomin via penningpolitiken när vi är på väg mot nollränta. Enda sättet att då upprätthålla efterfrågan är via statsbudgeten, det vill säga tillåta statens utgifter att kraftigt öka.

Kommunerna får inga pengar trots att de drabbas av nästa varselvåg

Det är en försynt signal till finansminister Anders Borg att han måste skärpa sig. Hårdare ord hade varit befogade.

Regeringens handfallenhet är skandalartad. Den har inte vågat öka anslagen till kommunerna trots att de drabbas av nästa varselvåg.

Den har inte vågat anslå medel till byggande av bostäder trots en tilltagande bostadsbrist. Inte heller vill den satsa på en nödvändig upprustning av miljonprogrammets bostäder.

Och den har inte erkänt att dess försämringar av a-kassan var ett katastrofalt misstag.

Staten har samlat pengar på hög

Oföretagsamheten är oförsvarlig med tanke på att staten under senare år samlat pengar på hög. Vi har råd att använda dem till massiva insatser för att göra sådant som vi under alla förhållanden måste göra.

Det enda vi inte har råd med är att göra ingenting alls, men det är vad regeringens politik går ut på. Med ett undantag. När det gäller bankerna vräker den ut miljarder till högst tvivelaktig nytta.