Svårt göra sig av med manligheten

TCO vill göra kvinnor ”oberoende av männens goda vilja”. På Dagens Nyheters debattsida (31/8) föreslår de att barnfamiljer där båda föräldrarna jobbar ska erbjudas kraftigt subventionerad hjälp i hemmet.

Syftet är att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden då TCO inte tror att män någonsin kommer komma hem till hushållsarbete på motsvarande sätt som kvinnor kommit ut i jobb.

Det är ett tydligt steg bort från en av grunderna i den svenska jämställdhetspolitiken – den dubbla emancipationen, att både män och kvinnor ska frigöras och dela på arbetet i yrkesliv och hem.

Kontrast
Viljan att skapa goda män har kritiserats från flera håll, till exempel för att den goda manligheten kan bli en ny maktposition där de nya männen fortsätter att vara överordnade kvinnorna eller för att idén om en god man förutsätter att det finns en ond man att kontrastera mot, kanske i andra länder eller bland invandrade män.

Den unga feministiska mannen Anton, intervjuad av sociologen Linn Egeberg Holmgren i artikeln ”Killing Bill – men as rebellious feminists in the politics of passing” i den nordiska mansforskningstidskriften Norma 2007:1, säger:

”Jag tror att hela idén om en god manlighet är fullständigt förkastlig… Vad kan jag säga? Det fungerar inte eftersom det inte finns något gott i det. Och det blir en motsägelse att forma män till goda män” (min översättning).

Misstro
Misstron mot goda män, och mot män som kallar sig feminister, delar Anton med de andra unga feministiska männen i artikeln.

Både TCO och feministkillarna avfärdar mäns goda vilja men drar olika slutsatser.

TCO lämnar männen därhän och låter dem fortsätta att leva sina liv som förut.

De unga männen vill – i alla fall symboliskt – döda alla män.

Protest
Deras kritik av den goda manligheten är en protest mot den dubbla emancipationen, menar Linn Egeberg Holmgren. De avskyr snäll jämställdhetsretorik om vad män vinner på att vara hemma med barn och sluta slå sina fruar.

I stället inspireras de av radikala hämnarfeminister, som Uma Thurmans gestalt Beatrix Kiddo i Quentin Tarantinos film Kill Bill.

Men det är svårt att ”döda Bill”, att göra sig av med manligheten.

Killarna ser att de förlorar mycket, särskilt i manliga sällskap, om de bryter mot förväntat manligt beteende och till exempel inte skrattar åt sexistiska skämt.

Dessutom spiller deras misstänksamhet mot feministiska män över på dem själva. Självkritiken blir så omfattande att de inte lyckas tänka konkret och produktivt.

Säkrare
Måste vi ge upp visionen om att män och kvinnor ska dela yrkes- och hemarbete eftersom den kräver formandet av goda män?

Nej, inte enligt forskarna bakom antologin Män i rörelse. Jämställdhet, förändring och social innovation i Norden (Gidlunds förlag 2007). De ser en växande grupp män som lämnar gamla traditioner och kombinerar yrkesliv med ansvar för barn och hem.

Dessa män är betydligt mindre ambivalenta än jämställdhetspraktiserande män var för tio år sedan och säkrare i sin roll som omsorgsgivare.

Arbetslivet hindrar
Forskarna menar att normer för kvinnor och män inte är det främsta hindret utan att förändringen inte får stöd i arbetslivet.
”Om blöjbyte är lika viktigt som yrkesverksamhet måste existerande paradigm och förståelser ändras, utan något fastlagt facit”, skriver bokens redaktör Øystein Gullvåg Holter. Det behövs inte goda män utan ett förändrat samhälle.

Papporna i studien går inte i några fackeltåg. Förändringen sker underifrån, inom familjen i relation till partner och barn.

Större grepp
TCO:s hemhjälp skulle säkert göra livet lite lättare även för papporna, men för att verkligen stödja en utveckling mot mer jämställt hemliv måste arbetsmarknadens parter ta ett större grepp.

Till exempel kan de ifrågasätta idealet att en normal arbetstagare förväntas vara en individ utan familjeåtaganden, som gör snabb karriär, är flexibel och alltid finns till hands.

Ulrika LorentziSkicka ett e-postbrev till kulturedaktören