Det är inte klokt att hemlösa ska behöva tävla om att få ligga i en säng, där kostnaden för kommunen är upp till 1.200 kronor per natt. Om du får komma in och tilldelas en säng, är det inte tillåtet att gå ut mer den kvällen. Den regeln utgår ifrån ”det egna valet” mellan att vara inlåst resten av kvällen från klockan 19 eller gå ut och därmed överlåta sovplatsen till någon annan.

Det handlar inte om människor dömda till ett frihetsberövande fängelsestraff, nej det handlar om vanliga vuxna människor. Vuxna personer som av en eller annan anledning göms undan inomhus medan våra nio-tioåriga barn fortfarande får vara ute.

Vem skulle inte bli frustrerad av denna diskriminering?

Köer, köer, köer
Det bildas ofta köer till de befintliga verksamheterna uppbyggda för våra hemlösa. Först köas det för att komma in i verksamheten, sen till duschen, till tvätten, till maten, till toaletten, till sovplatserna, till klädbyte, till telefonen och datorn för att nämna några frustrerande sätt att fördriva sin hemlösa tid på.

Är detta innehållslösa liv det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer kallar att hjälpa hemlösa?

Är verkligen detta det liv myndigheter och organisationer, som driver och försvarar dessa passiviserande verksamheter med näbbar och klor, ser som värdigt?

Var finns bevisen?
Det behövs mer forskning och bevis säger oförstående människor i olika sammanhang. Men var finns då de övertygande bevisen på att våra verksamheter inriktade på att hjälpa hemlösa, verkligen gör det?

Om vi noga granskar  vad hjälpen till våra hemlösa i dag består av tror jag att man också kan se att den hjälp vi erbjuder i godhetens namn utifrån de resultat som hela tiden presenteras inte har något med en hemlös människas primära behov att göra.  

Rolf Nilsson