Insändarskribenten Claes Krantz påstår i LO-Tidningen (nr 21) att vänsterpartiet sprider lögner om Laval- och Rüffertdomarna i EG-domstolen.

Krantz använder sig av det klassiska skamgreppet guilt by association genom att påstå att vi ”gör gemensam sak med nationalisthögern”.

Det tyder på en kombination av dåligt omdöme och bristande argument i sak att förfalla till sådant.

Vänsterpartiets analys
I själva sakfrågan för Claes Krantz en argumentation som går på tvärs mot hur den samlade europeiska fackföreningsrörelsen analyserar domarna. Den analysen, som vänsterpartiet delar, går i korthet ut på att:

  • EG-domstolen har slagit fast att artikel 49 i EU-fördraget är överordnad fackliga organisationers och medlemsstaters eller delstaters rätt att ställa krav på löner och arbetsvillkor i nivå med lokala kollektivavtal. Sådana krav har i båda domarna ansetts oproportionerliga i relation till företagens intresse att röra sig fritt på den inre marknaden.
  • Utstationeringsdirektivet har genom de båda domarna kommit att etableras som ett tak för vilket skydd utstationerade arbetare har rätt till, i stället för som ett golv, vilket var det ursprungliga syftet med direktivet.

Sammantaget innebär detta att det är fullt legalt för företag att konkurrera över gränserna på
EU:s inre marknad med lägre löner och sämre villkor för sina anställda.

Vill ha socialt protokoll
Denna tolkning av domarna är grunden till att Europafacket nu ställer krav på att ett socialt protokoll ska fogas till EU:s fördrag, där det slås fast att grundläggande sociala rättigheter ska ha företräde framför ekonomiska intressen.

Om ett sådant protokoll med full juridisk verkan kan garantera också den specifika arbetsmarknadsmodell som Sverige och Danmark har återstår att se.

Nationella garantier
Det allra säkraste sättet att garantera att inga av de landvinningar fackföreningsrörelsen gjort i våra länder skjuts i sank av EU är därför nationella garantier för vår specifika modell. Ingen motsättning finns mellan att kräva både ett övergripande protokoll och nationella undantag.

Och eftersom domarna har sin huvudsakliga grund i fördraget, är det i fördraget en förändring måste ske för att undanröja effekterna av dem. Lissabonfördraget har nu fallit i och med Irlands folkomröstning och måste tas upp till omförhandling.

När om inte nu ska krav på respekt för löntagarnas rättigheter inom EU ställas? Krantz är fel ute i såväl retorik som i sak.

Läs även: insändaren "Vänsterpartiet ljuger och skräms"

Josefin Brink
Arbetsmarknadspolitisk talesperson (v)