Regeringens utredare och Sven Otto Littorin har i alla fall rätt i en sak. Det behövs en ekonomisk trygghet för alla arbetande svenskar vid arbetslöshet.

Denna trygghet borde ha en gemensam administration och väl fungerande regelverk, anpassat för ett modernt arbetsliv. Och en lagtext som förhindrar att olika regeringar går in och mixtrar med vilkoren.

Socialdemokraterna och LO borde här ta upp den diskussion som både miljöpartiet och moderaterna öppnat med fackförbunden och Svenskt Näringsliv.

Socialdemokraterna talade den 12 maj om trygghet i förändring .

Är man här ens medvetna om hur urholkade den tryggheten är efter 90-talets besparingar och alliansens regeländringar?

Det går inte att bara prata om en återställning till 80 eller 85 procent och ignorera en förändrad verklighet där många svenskar lever långt utanför de traditionella trygghetssystemen.

Likaledes gör LO:s invändningar mot förändringar, att det hotar den fackliga medlemsgraden, mig förbannad.

Ligger i allas intresse
Ett generellt fungerade försäkringssystem borde vara i alla arbetande svenskars intresse. Och inte hur det administreras.

Med en halv miljon svenskar som lämnat a-kassans trygghetssystem och ytterligare hundratusentals som får sin trygghet via kommunens socialkontor eller försäkringskassan talar vi om ett system i kris.

Ett delat Sverige där den som är etablerad på arbetsmarknaden får del av en gemensam trygghet som övriga saknar.

Det glömda Sverige
Jag misstänker att det är många svenskar som någon gång stått utanför arbetsmarknaden, eller som känner någon i den situationen.

Allt från föräldrar som får försörja sina vuxna barn, invandrare som aldrig kommit in på arbetsmarknaden, studenter och ungdomar som lever på just-in time arbeten, till 55–60 åringar som sparkats från sina arbeten och utförsäkrats och nu får försörjning via socialkontor.

Det är detta glömda Sverige som fack och politiker borde ta ett gemensamt ansvar för.

Alla är överens
Till det sorgliga hör att här har LO, SvD:s ledarsida, socialdemokratin, vänsterpartiet och Svenskt Näringsliv hittat någon de kan vara överens om.

Alla svenskar förtjänar inte ett heltäckande trygghetssystem. Av olika anledningar är ingen intresserad av att reformera systemet.

Maria Bosdotter och Olle Ludvigsson beskriver i LO-Tidningen på debattsidan (nr 16) vilka problem facken har att bevaka eller organisera en stor grupp människor med osäkra anställningar.

Ledord borde vara trygghet
Det pekar på problemet att facket ensamt ska organisera det sociala skyddet för arbetande människor de i många fall inte ens har kontakt med. Som i exemplet bemmaningsbranchen.

Att aktörer från a-kassa, kommunen, försäkringskassan och Trygghetsrådet kan vara involverade i en persons ekonomiska ersättnig är knappast ett bra administrativt system.

Ledordet borde vara trygghet i förändring för alla svenskar. Då går det inte bara att hänvisa till höjda nivåer i a-kassan efter 2010.

Ta upp diskussionen inom arbetarrörelsen om ett reformerat försäkringssystem som garaterar att det alliansen gjort aldrig upprepas.

Claes Krantz