Med hjälp av alliansregeringen pågår i Sverige just nu en frenetisk och hänsynslös utförsäljning av gemensamägda företag eller institutioner. Det senaste var Vin & Sprit, Apoteket står näst på tur. Den tidigare socialdemokratiska regeringen har även avreglerat Telia, Posten, Järnvägen, inrikesflyget och elbranschen.

Många företag har förfinat och förändrat sina exploateringsmetoder av arbetskraften med hjälp av dåliga och flexibla arbetsvillkor, med underleverantörer som saknar kollektivavtal samt med tvångsarbete under obekväma, obetalda arbetstider.

På den så kallade fria marknaden vill stora och små aktieägare spekulera och tjäna snabba pengar.

Aktieägandet bidrar till försämringarna
De små aktieägarna, eller ”vanliga människor” bidrar därigenom medvetet eller omedvetet till försämringar av arbetsvillkoren när de sysslar med att månadsspara i aktier och fonder, vilket de senaste åren nästan blivit en ”folkrörelse”.

Detta är förstås en lysande affärsidé, där bankerna är en av de största vinnarna.

Det mest motsägelsefulla är att fackföreningsrörelsen investerar medlemsavgifter i börsnoterade företag för att finansiera och driva sin fackliga och politiska verksamhet.

Man påstår att ”anledningen till att facket köper aktier i olika företag är för att man vill vara med och påverka hur företagen styrs”. Om det vore så enkelt så skulle man inte behöva skriva kollektivavtal och hota med stridsåtgärder. Arbetsmarknaden skulle fungera som en klocka, utan tvister och konflikter.

Hoppas på LO-kongressen
Jag, och många av mina arbetskamrater, hoppas att LO:s 26:e ordinarie kongress fördjupar diskussionen om arbetarrörelsens nuvarande beteende – att spekulera på börsen för att förstärka sitt kapital.

Det är viktigt att fackföreningsrörelsen tar sitt ansvar och hänger med i debatten om den nya globaliseringstrenden och försvarar arbetarnas ekonomiska och politiska intressen. En global och transnationell marknad kräver en global och transnationell fackföreningsrörelse.

Ettårsavtal
Jag håller med om att Saltsjöbadsavtalet bör skrivas om, men utan att LO ger avkall på medlemmarnas ekonomiska och strategiska intressen.

Det är därför som Handels kommande centrala kollektivavtal måste skrivas ett år i taget.Det är ett villkorslöst krav.

Endast på det sättet kan LO återhämta sig och med största säkerhet fördubbla sitt medlemsantal och åter bli en stark fackföreningsrörelse med stort inflytande i fackliga och politiska frågor.

Jaime Mejia
Lagerarbetare och medlem i Handels avd 18.