Sex av tio privatanställda arbetare sparar på egen hand till sin pension. För de flesta är motivet helt enkelt ”för att klara mig som pensionär”.

Därmed pensionssparar LO-medlemmarna, trots sina relativt sett låga inkomster, i lika stor omfattning som befolkningen i stort. Och av dem som inte pensionssparar anger de flesta som skäl att de inte har råd.

– Skrämselpropagandan om pensionerna har gått hem, kommenterar Anna Allerstrand, trygghetsekonom vid AMF Pension, som har låtit göra undersökningen. De privatanställda arbetarna sparar inte i första hand för att de vill göra något särskilt när de blir gamla, utan för att de tror att pensionen inte räcker till annars.

Även unga sparar
Många har uppenbarligen blivit övertygade av sin bank eller sitt försäkringsbolag om nödvändigheten av att pensionsspara. 28 procent av dem som sparar privat till pensionen nämner som skäl att ”någon har sagt åt mig att jag borde spara privat”.

– Finansiella produkter som pensionssparande köps inte. De säljs, säger Ingvar Skeberg, vice vd för AMF Pension.

Till och med bland de allra yngsta arbetarna, i åldrarna 21 till 24 år, har många redan börjat spara till pensionen. 34 procent har ett privat pensionssparande. Här är Anna Allerstrand dock inte så säker på att skrämselpropaganda är den viktigaste förklaringen.

– De som arbetar i den här åldern har ofta god ekonomi. De har inte hunnit dra på sig stora fasta utgifter, och passar på att spara medan de kan.

Skillnader mellan generationer
Undersökningen, där 2.100 privatanställda arbetare har svarat på frågor om pension och sparande, tyder på att de flesta har förstått att pensionens storlek numera avgörs av livsinkomsten. På frågan om vad som är viktigast för pensionen har flest svarat ”hur många år man har arbetat”, följt av ”att man har bra lön”.

Anna Allerstrand noterar en intressant generationsskillnad i synen på pensionen. De yngsta (21 till 24 år) är mer positiva till att själva ta ansvar för pensionen och välja pensionsförvaltare, medan de äldre anser att staten borde ta huvudansvaret för pensionen.

– Jämfört med tidigare undersökningar får facket mindre credit för pensionerna, säger Ingvar Skeberg. I stället ser fler sin arbetsgivare som betydelsefull för pensionen, kanske därför att många arbetsgivare har börjat ange på de anställdas lönebesked hur mycket de avsätter för avtalspension.

Undersökningen visar också att ungefär var tredje privatanställd arbetare (31 procent) inte har någon ekonomisk buffert för oförutsedda utgifter. Och av dem som faktiskt har pengar sparade för oförutsedda utgifter har varannan mindre än 20.000 kronor.

Att ha en buffert är vanligast bland de äldre (i åldern 55 till 64 år) och bland dem med hög inkomst. Av arbetarna med de lägsta inkomsterna – upp till 200.000 kronor i årslön – har mindre än hälften (45 procent) några sparpengar att ta till för oförutsedda utgifter.

FAKTA: Pension i flera delar
Den allmänna pensionen betalas via Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. De flesta som arbetar får dessutom kollektivavtalad tjänstepension från sin arbetsgivare, exempelvis Avtalspension Saf-LO för privatanställda arbetare och KAP-KL för kommunanställda. Privat pensionssparande ger pengar utöver detta.

Läs också: mer på Minpension.se och gör en uppskattning av hur stor din pension blir
Läs också: allt om pensioner i LO-Tidningens pensionsskola