ANALYS. Halvfartsjobb eller jobb under särskilda villkor, säger statsminister Fredrik Reinfeldt. Någonting mitt emellan Samhall och den reguljära arbetsmarknaden, säger Försäkringskassans generaldirektör, Curt Malmborg.

Trots språkliga olikheter talar de om samma sak – om hur människor med tidsbegränsade sjuk- och aktivitetsersättning ska kunna återföras till arbetsmarknaden. Och det är i sanning en tiotusenkronorsfråga. Den har ställts förr, men det konkreta svaret har uteblivit.

På jakt efter en lösning
Allan Larsson skapade begreppet övergångsarbetsmarknaden. Och det skedde i början av 1990-talet sedan den svenska ekonomin rasat ihop och arbetslöshetsköer vuxit snabbt, och långtidssjukskrivna och förtidspensionärer, som det hette då, blivit allt fler.

Allan Larsson, med ett förflutet både som finansminister och generaldirektör för Ams, hade sett problemet och funderat över möjliga vägar att få människor tillbaka efter lång sjukskrivning eller förtidspension.

När Ams firade sitt 90-årsjubileum i Helsingborg myntade han begreppet under en diskussion med dåvarande finansministern, Anne Wibble. Då liksom nu var förslaget lite luddigt i kanterna. Begreppet var lätt att ta till sig, men svårt att fylla med konkret innehåll.

Står och stampar
När Försäkringskassan nu än en gång undersökt viljan och förmågan hos människor med tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning signalerar cirka tio procent att de både vill och kan arbeta.

Ambitionen att återföra människor som både vill och kan arbeta till arbetsmarknaden är därför lika bra nu som då, men problemen är desamma. Och trots statsministerns tal om halvfartsjobb och jobb i lägre takt, och under särskilda villkor än de gängse, finns det fortfarande inga tydliga svar på hur det ska gå till.

Många som väntar
Den vikande konjunkturen gör det definitivt inte lättare att skapa platser för den eller dem som under en längre tid stått utanför arbetsmarknaden. Kön till arbetsmarknaden är redan lång.

Arbetsmarknadspolitiken kan rusta människor för de krav arbetslivet ställer och erbjuda olika grader av lönesubvention för att stärka konkurrenskraften hos dem som varit borta från arbetsmarknaden ett längre tag. Den nuvarande nedrustningen av arbetsmarknadspolitiken är därför direkt kontraproduktiv och försvårar snarare återinträde i stället för att underlätta come back för den grupp som bäst behöver stödet. Övergångsarbetsmarknaden fortsätter att vara en tulipanaros.