Erland Olauson ser vare sig IF Metalls utspel om jämställdhetspotterna tidigare i höst eller ”De nios” debattartikel i förra veckans LO-Tidningen som tecken på någon djupare spricka inom organisationen.

– Vi har just avslutat en avtalsrörelse där alla förbund har varit överens, där vi har hållit ihop och där vi framför allt har varit framgångsrika.

Att förbund som företräder olika intressen markerar inför kommande avtalsrörelse är normalt, säger han, men tillstår att förbunden denna gång är ovanligt tidigt ute. Samordningen är ett givande och tagande och det är ingen hemlighet att IF Metalls entusiasm för jämställdhetspotterna alltid varit begränsad.

Överens om mycket
Erland Olauson pekar på att enigheten ändå är stor om att det är viktigt med stark samordning, och att förbunden likaså är överens om att den konkurrensutsatta sektorn ska ha en normerande roll för lönenivåerna.

– Diskussionen gäller hur denna roll ska se ut, säger han.

Erland Olauson understryker att det återstår mycket diskussion innan man kommer fram till de gemensamma kraven om tre år.

– Men det är långt dit och jag vet inte om de här olika turerna kommer att ha så mycket betydelse då.

Kan det vara positivt att börja klara ut motsättningarna redan nu?

– Jag har sagt om årets avtalsrörelse att det är bättre att gräla under träning än under match. Det gjorde vi, och sedan höll vi ihop.
Och det visade sig vara ett bättre framgångsrecept än att som arbetsgivarna börja gräla under förhandlingarna.

De nio förbunden, alla som inte tillhör industribranschen, har inte slagit fast hur en ny lönenorm bör se ut, utan är öppna för diskussion. De framhåller i förra veckans LO-Tidningen att exportindustrins betalningsförmåga ska vara en viktig del, men vill även föra in andra delar.

IF Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman tycker sig dock se att industriavtalets roll ifrågasätts.

– Jag är förvånad. Jag trodde det fanns en bred acceptans för den ordningen inom LO, och den acceptansen har ju inte bara att göra med vilken uppfattning som fackföreningsrörelsen kan ha, utan det är samhällets normsättning i form av riksdagsbeslut, när det gäller instruktioner till medlingsinstitut och så vidare. Vill man i det avseendet ha en annan ordning blir jag förvånad – och jag kan bara inte förstå hur det politiskt skulle kunna realiseras.

Anders Tiderman framhåller att den rådande modellen för lönebildning de senaste tio åren har gett god utdelning i form av ökad sysselsättning, samtidigt som hela arbetsmarknaden har fått kraftiga reallöneökningar.

Har inte industrifacken själva bäddat för motsättningar genom att ta ställning mot jämställdhetspotterna?

– Det har ju blivit så och det är olyckligt, säger Anders Tiderman. Vad vi har velat är att klart ta ställning för att samordningen måste ha en annan form. Jag tror att med en annan konstruktion, med utpräglad låglöneprofil, kan vi baxa hem en LO-samordning även denna gång.

Läs också: debattartikeln "De nios gäng har samlat sig", 16/11 2007
Läs också: artikeln "LO-förbunden som trotsar industrin", 16/11 2007
Läs också: analysen "Nu hotas de tidigare ohotade", 16/11 2007