Inte bara en kvinnofråga

Smeknamnet Kalle har hängt med sedan tioårsåldern för Karolin Röcklinger. Foto: Björn Larsson Rosvall/Scanpix.

Män har mycket att vinna på jämställdhet.  Mot detta faktum måste mer uppmärksamhet riktas, anser utbildaren Karolin Röcklinger. Hon försöker bryta tankemönster och berättar om situationer som inger hopp.

Det går en röd tråd från ojämställda arbetsplatser till våld i nära relationer. Karolin Röcklinger kompetensutvecklar elever och anställda i jämställdhet genom företaget Amphi produktion i Göteborg. Hon säger att personliga insikter är viktigast. Den där röda trådens färg är kanske inte så stark: För att se sambandet, de ojämna maktrelationerna, måste man pröva och ompröva sina egna tankemönster. På arbetsplatser och i skolor brukar Karolin Röcklinger utgå från begreppet våld och gå vidare till föreställningar om genus och sexualitet.

På en skola i Västra Götaland får niorna frågan om hur vars och ens handlingsutrymme begränsas.

– Det kan vara svårt för en tjej att gå byggprogrammet, säger någon.

– Om en kille kommer i kjol finns det risk att han får stryk, säger en annan.

Inte lugnt för någon
Tystnaden måste brytas kring mäns våld mot kvinnor och barn samt kring våld i samkönade relationer, anser Karolin Röcklinger. Kvinnofrid är en bra och gemensam utgångspunkt för diskussioner om jämställdhet, eftersom ingen tycker att det är okej att våld i relationer förekommer.

– Däremot förekommer mycket försvar av enskilda situationer, ansvarsförskjutande där man skyller på missbruk, psykiska eller sociala problem, etnicitet eller annat. I samma anda brukar kvinnor skuldbeläggas för det våld de utsätts för.

Detta utgör kärnan i jämställdhetsdebatten. Så länge som människor gång på gång, psykiskt och fysiskt, utsätts för våld i relationer kan vi inte prata om Sverige som ett jämställt land, tycker Karolin.

Blir vi medvetna om de mekanismer som föder våld, kan vi också arbeta för ett samhälle utan våld. Karolin exemplifierar ofta med fotboll, där ett våldsamt beteende på planen idealiseras, och möjligen resulterar i ett rött kort. Samma beteende några meter bort blir läktarvåld – och ytterligare en bit ifrån våld i nära relationer.

Svår gränsdragning
Om våld kan vara bra våld, kanske skoj, sex, bråk eller sport, blir det svårt att stoppa dåliga våldet.

– Om det vore helt otänkbart att trakassera någon sexuellt på en arbetsplats, hade vi haft en tydlig gräns med oss hem: Det här är inte ett okej beteende.

Ett är Karolin säker på. Om före­tagen höjde kompetensen kring kvinnofrid, om män engagerade sig för jämställdhet, om gamla invanda maktstrukturer rubbades – då skulle det ge positiva effekter för nästan alla.

– Det handlar om att män måste ta ansvar och ge upp mycket makt – men att det kan ge utrymme och möjligheter för andra förbättringar i livet. En jämställd arbetsplats skulle innebära bättre kommunikation, kreativitet och välbefinnande, mindre begränsningar i personliga uttryck.

Men vad är då en jämställd arbetsplats? Ordboksdefinitionen av jämställdhet, som innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, kan vara svår att överföra på en hierarkisk arbetsplats. För hur jämställt kan det bli med manliga chefer som har till uttalad uppgift att bestämma över de anställda kvinnorna?

– Man kanske ska börja fundera på varför det ser ut så, säger Karolin Röcklinger samtidigt som hon betonar att hon själv inte är någon arbetsplatskonsult med specifika lösningar för enskilda företag.

Smeknamnsanekdot
Sin egen röda tråd hittade Karolin Röcklinger i platsannonsen för ett år sedan. Hon hade arbetat med genus, mänskliga rättigheter och utbildning, men visste inte vad det skulle leda till. Erfarenheter av ojämställdhet fick hon redan som mycket liten. En historia från hennes barndom har berättats så många gånger att hon inte längre minns den: Som nio- eller tioåring råkade hon i gräl med en klasskamrat om att killarna hade det roligare. Vill du vara kille? fick hon höra. ”Ja, och heta Kalle”, svarade hon då. Sedan dess har smeknamnet Kalle hängt kvar.

Genom namnbytet blev hon ”en som heter som en kille och gillar att hänga med killar”. Hon började fundera på genus och identitet, experimenterade med könskodade egenskaper. Tidigt upptäckte hon de glastak och maktstrukturer som hon fortfarande brottas med.

Så länge gläds Karolin över små öppningar. Som diskussionen med niondeklassarna. Och det där med att killar inte kan ha kjol.

– Man kanske kunde göra så att en sån som jag också kom till skolan i kjol, var lösningen från en kille som uppfattas som cool.

– Han såg sitt ansvar för att försöka förändra. Det tycker jag var fantastiskt. Om man kan komma så långt på tre timmar, då finns det inga hinder för jämställdheten och ett samhälle fritt från våld, säger Karolin Röcklinger.

FAKTA: Karolin Röcklinger
Ålder: 28 år.
Utbildning: Har läst genusvetenskap och statsvetenskap.
Tidigare arbeten: Reseledare för antirasistiska resor i Svenska Fredskommitténs regi, sexualupplysare i skolan, självförsvarsinstruktör för unga tjejer, lärarvikarie.
Jobbar som: Utbildningsledare i jämställdhet, mänskliga rättigheter, kvinnofrid på företaget Amphi produktion i Göteborg. Tillsammans med Sveriges kvinnojourers riksförbund och Arvsfonden har företaget gjort materialet Ingen ser oss – om våld, maskuliniteter och jämställdhet.
Senast lästa bok: Pojkflickan av Nina Bouraoui.
Musik: Indiepop med stämsång och handklapp.