ROMAN. Intresset för det kan tyckas förvånande stort, men doften av autenticitet lockar; inte minst som det här rör sig om kända namn och intima detaljer. I det avseendet sällar sig boken till den våg av iscensatt verklighet som i olika former sedan en tid också sveper genom litteraturen. Kanske ligger lockelsen – och den möjliga utmaningen – inte i den ”verklighet” som påstås levereras utan just i att relationen mellan text och liv osäkras?

I motsats till vad förhandsskriverierna gett intryck av ägnas bara en mindre del av boken åt det svenska kulturlivet. Merparten består av iakttagelser med utgångspunkt i det Neapel dit författaren återvänt för att skriva. Året är 2005 och de daterade anteckningarna påminner bitvis om dagboksskriverier.

Helheten är en svulstig textmassa på 509 sidor, med två huvudspår som korskopplas – det ena löper genom kulturlivets interiörer, det andra kring den italienska maffians uppgörelser. Så tecknas en bild av två manliga nätverk med gemensamma drag.

Från lägenheten i maffians högkvarter skildras ett vardagsliv med promenader och middagar med vänner, men också en stad i maffians grepp. Med Carina Rydberg delar Lundgren inte bara anspråken på autenticitet, båda intresserar sig också för den manliga aggressivitetens ambivalenta dragningskraft. Nyfikenheten leder författaren allt närmre camorran, den napolitanska maffian, som kartläggs i ingående redovisningar.

Men småningom går flirtandet med den undre världen för långt: våldet kommer inpå den egna kroppen och faran blir akut. För till skillnad från kulturvärldens subtila maktutövande är det här fråga om liv eller död.

Men det hela börjar flera år tidigare, under en annan Italienvistelse där författaren hejdas på väg till ett museum strax utanför Pompeji där framfarten hejdas av vad som verkar vara camorran. Avsnittet följs av längre tillbakablickar, episoder från författarjagets svenska, borgerliga uppväxt.

Suktande efter de snaskiga avslöjanden som förhandsrapporteringen utlovat tar jag mig igenom en långdragen självframställning, där en identitet som avvikande och (alltför) känslig slås fast. Mot denna fond skildras så valda delar ur en tillvaro som kulturskribent och författare. Händelser på olika nivåer staplas, arbete och kärlek flyter ihop. Både i och utanför boken försäkrar författaren att alla situationer och uttalanden faktiskt ägt rum.

Nog är det underhållande att läsa om vem som legat med vem och att på lagom avstånd ta del av andras plumpa pinsamheter; som en Se och hör för kultursvängen – för den som inte känner till de många namn som nämns är läsningen nog mindre spännande.

I självmedvetna, om än motsägelsefulla läsaranvisningar och brasklappar föregrips eventuella invändningar. Överallt anas dolda budskap och personliga angrepp, allt uttryck för samma patriarkat. Utläggningarna kring olika personers göranden och låtanden läggs fram ömsom som obestridliga fakta, ömsom som författarens egna vanförställningar.

Men skillnaden mellan inre och yttre verklighet förblir oklar och läsningen därför oroande på flera sätt.

Att också denna kultursida, där Maja Lundgren är verksam som skribent, ges en framträdande plats är inte oväsentligt. Författarens förhållanden med de två kulturredaktörerna skildras ingående, här beskrivs hur hon på grund av den problematiska relationen till den ene slutar skriva på sidan. Därmed blir också jag i egenskap av recensent i samma tidning indragen i en konflikt, mellan för mig främmande människor.

På andra kultursidor formulerar sig författarens kollegor, omskrivna eller inte… När uttrycksformen så väl går den rådande medielogiken till mötes, tenderar personerna att komma i vägen för det politiska. Så undergrävs den kritiska potentialen och fokus flyttas från den relevanta frågan om kopplingen mellan patriarkala – jämte andra, lika orättfärdiga – strukturer och mänskliga möten, såväl inom som utanför kulturvärlden (för att den skulle vara fri från maktmissbruk var det väl ingen som på allvar trodde?).

Bok: Myggor och tigrar
Författare: Maja Lundgren
Förlag: Bonniers

Kristina Hermansson

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören