/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2007/vandring2.jpg
Göran Eriksson konstaterar att skulpturmodet har ändrats genom tiderna. Här framför Hjalmar Brantings jättemonument. Foto: Maja Suslin

Följ förvandlingen av en obskyr utkant i Stockholm till centrumet för arbetarrörelsens uppkomst och fortlevnad. Under en timme tar Göran Eriksson med oss på vandring i kvarteren som andas av arbetarrörelsens historia.

Till vardags är han studieombudsman och chef för ABF i Stockholm, men om sommarens torsdagskvällar packar han ner några broschyrer i konsumkassen och bjuder in till en guidad tur som börjar vid det mastodontiska Brantingmonumentet på Norra Bantorget i Stockholm.

– Det är tacksamt att kunna visa arbetarrörelsens utveckling och framsteg på en så pass liten yta, säger han innan kvällens deltagare har anslutit sig. Och att kunna visa att det finns en arbetarrörelse än i dag – även om den väl är mer kontoriserad än på massdemonstrationernas tid.

Och i år när tidningarnas evenemangstips dignar av vandringar som guidar dig mellan skulpturer, arkitekturminnen och författarmiljöer eller spökhus, gatukonst och gravar kan ABF skryta med sin 23:e obrutna säsong i arbetarrörelsens kvarter. Det betyder att 15 000, kanske 16 000 personer har hängt med, enligt Göran Erikssons överslagsberäkning.

Elektriskt efter Palme
– Sommaren efter mordet på Olof Palme var stämningen som elektrifierad, minns han. Första vandringen 1986 kom det 400 människor och vi fick använda megafon…

Nu är intresset ljummare, men någonstans mellan fem och 25 deltagare brukar vandingen locka. I kväll är vi åtta, och Göran Eriksson konstaterar att medelåldern är betydligt yngre än vanligt.

Vi börjar i utkantshistorien, när Norra Bantorget låg långt från centrum, marken var sank och trakten dominerades av det stora barnhemmet samt ett kvinnofängelse och möjligen en galgbacke. Men vid förra sekelskiftet, när industrialismen hade nått även Sverige och övriga Norden, fick den begynnande rörelsen bland arbetarna sitt centrum just här:

Inte bara årtal
Typografer bildade Sveriges första fackförening redan1846, Folket hus blev klart 1901, de stora förstamajdemonstrationerna startade här 1903 och LO köpte ett av hörnhusen 1908, för att ett par decennier senare ta över själva borgen. I kvarteren omkring inredde arbetarrörelsens sedan länge insomnade tidningar (som Social-Demokraten, Morgon-Tidningen och Aftontidningen) både redaktioner och tryckeri. Och socialdemokratiska partiet bildades 1889 en bit upp på Olof Palmes gata.

Göran Eriksson blandar upp årtalen med skvaller, som en antydan om att gamla s-ledaren och statsministern Hjalmar Branting ibland även kunde tillåta sig en utsvävande och festande tillvaro. Han kryddar med egna reflektioner, som att ABF nog tyckte att Sveavägen var ”finare” när en gång valet stod mellan att bygga på dagens adress och Medborgarplatsen på Södermalm. Och han avslöjar att pionjären och agitatorn August Palm kunde ge ut en tidning trots att han skrev en usel svenska.

Mode i gravstenar
Vi går från pampiga Hjalmar Branting, som på sitt jättemonument framställs åtminstone dubbelt så lång och muskulös som de arbetare han ledde, till en enkel 1980-talsrelief som föreställer Anna Sterky, kvinnan som bildade svenska historiens enda rena kvinnofack och dessutom var med och startade tidningen Morgonbris. Göran Eriksson konstaterar att skulpturmodet har ändrats genom tiderna, och han kommer tillbaka till mode när vi avslutar kvällen på Adolf Fredriks kyrkogård:

– Jämför Olof Palmes rena natursten i gotländsk granit med Hjalmar Brantings inskription ”arbetarledaren – fredskämpen – statsmannen”.

FAKTA: Ett par chanser kvar
ABF, Arbetarnas kulturhistoriska sällskap samt Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek arrangerar En vandring i arbetarrörelsens historia under ytterligare tre torsdagskvällar i år: samling vid Hjalmar Brantingmonumentet klockan 18 den 16, 23 och 30 augusti.