Bild:

Knappast någon trodde på de tre lärarna från Lycksele som ägnade sina sommarlov åt att leta mineraler. De fann guld för miljarder.

– Jo, det känns roligt nu när det har blivit så stort. Nej, vi har inte firat, vi är inte såna människor.
Jan-Åke Unée, före detta slöjdlärare på högstadiet, är ingen vän av stora ord. Han svarar tålmodigt på frågorna om hur han och lärarkollegorna Erik Sjölund och Torbjörn Grahn fann det nya guldfältet i Västerbotten, men ansiktet förblir allvarligt, nästan bekymrat.

De tre guldletande lärarna har så långt till skratt och skryt man kan komma. Det är eftertanke, norrländskt lugn och tålamod.
Och kanske är det därför de lyckades. I 15 år strövade de omkring i skogarna med lupp och mineralhammare där det inte syntes mycket mer än skog. De satsade sommarlov och helger. Gick kurser och skickade in mineralfynd för analys. Varje prov kostade mellan 700 och 800 kronor.
– Familjen angrep mig inte alltför hårt, säger Erik Sjölund. Det vi gjorde var trots allt inte värre än om vi hade jagat eller fiskat.
Erik Sjölund – som gjorde en mineralhammare i slöjden när han var 15 – började leta redan 1983. Fem år senare slog han sig samman med Jan-Åke Unée och Torbjörn Grahn och bildade ett handelsbolag. För även om mineraljakten mest var en hobby fanns också drömmen om det stora fyndet.

Dyrt per meter ner
De tre lärarna sökte där inlandsisen drog sig tillbaka och lämnade klippblock i öppen dager. Vägkanter är också bra. Där ligger stenarna åtkomliga. När de fann arsenikkis, en bergart som kan innehålla guld, fick de nytt hopp. Men guldhalterna är små – det handlar om några gram per ton. Därför krävs många prover innan det står klart att guldet är lönsamt att bryta.
Det gör det också svårt att datera genombrottet. Men Jan-Åke Unée minns en vändpunkt, en dag av upphetsning:
– Vi letade i Svartliden. I ett dike fann vi en häll där rent guld syntes.
Erik Sjölund fyller i:
– Vi låg i diket hela dagen och bara skrattade det där guldgrävarskrattet.
Vägen från de första fynden till gruvbrytning är lång och kostsam. Karl-Åke Johansson är vd i Lappland Goldminers AB, det prospekteringsbolag som har efterträtt lärarnas lilla handelsbolag. Han förklarar:
– Varje borrmeter kostar 1.000 kronor. Bara i Fäboliden har vi borrat 27.000 meter.

Fäboliden, som ligger fyra mil från Lycksele, ska bli den största gruvan i Västerbottens nya guldfält. En ansökan till miljödomstolen lämnas in i dagarna. När gruvan öppnas om något år kommer 200 personer att arbeta i gruvbrytning och anrikningsverk. Jobben i maskinfirmor, butiker, datakonsulter och andra kringverksamheter blir fler än så.
– Gruvan i Fäboliden är ensam den största industrisatsningen i Västerbottens inland sedan vattenkraften byggdes ut på 1950-talet, säger Karl-Åke Johansson.

Om tio eller 15 år kan det finnas ett tiotal gruvor i området. I början av veckan visade nya prover på mer och bättre malm söder om det planerade dagbrottet i Fäboliden, och aktiekursen i Lappland Goldminers rusade i höjden. Att ett helt nytt guldfält upptäcks händer bara några gånger per århundrade – i världen. Jan-Åke Unée säger lite stillsamt att hans fynd har fört med sig en annan anda i Lycksele. Ett exempel är lasarettet, som hotades av kraftiga nedskärningar, men skonades med hänvisning till gruvboomen.
– Förr gick allt nedåt. Folk sa: ”Det är bara att flytta”. Så är det inte längre.

Läs också: Fem gram per ton ändrar allt