Finanskrisen – en katastrof i Etiopien

På pappret har finanskrisen drabbat västvärlden hårdare än jordens fattiga länder. Många afrikanska länder är också på väg ur krisen snabbare än väst. Men vad döljer sig egentligen bakom dessa siffror? I länder och i familjer med små marginaler har krisen på många håll inneburit katastrof med ökad fattigdom, fler undernärda, fler svältoffer och fler förlorade arbetstillfällen.

– Jag är här för att skriva om er ekonomi, säger jag medan den unga skoputsaren i norra Addis Abeba smetar ut skoputs med sina pekfingrar.

– Ekonomi, säger han, det betyder allokering av resurser. Är du nöjd med allokeringen av världens resurser i dag?

Jag tittar häpen på skoputsaren, överraskad av hans rättframhet.

– Nej, jag är inte nöjd med hur världens resurser fördelas, säger jag.

– Du ska bo hos de fattiga, svarar han snabbt. Det är så riktiga journalister gör. Sov med dem på gatan.

Vi står i de fattigaste områdena i norra Addis, en bit upp mot berget Entoto. Ju längre norrut desto fattigare, ju längre söderut desto mer välbärgat.

Här i norr trängs skoputsarna med sömmerskor, en mängd fruktstånd, barfotabarn som säljer tuggummi samt skottkärrestånd med bitar av sockerrör.

En liten flicka sitter på trottoaren med en liten hög tändsticksaskar framför sig.

Även Ingvar Kamprad började sin karriär med att sälja tändstickor. En svensk egenföretagardröm, långt från verkligheten i Addis Abeba.

En bit upp på berget Entoto finns Gurara freedom school, en skola som drivs av den kristna organisationen Win souls for God (WSG).

Skolbarnen bor i grannskapet, de får skoluniform och skolväska av skolan, de lär sig skriva och läsa – och varje lunch får de äta sig mätta.

Villkoret är att de inte lever med sina föräldrar, eller bara har en förälder i livet.

Ofta har föräldern eller föräldrarna dött i aids. Och sjukdomen finns också bland barnen.

Sedan terminsstarten har tre barns namn fått strykas över i klasslistorna.

Skoputsaren ser på mig.

– Om du inte bor hos de fattiga, vad kan du då skriva om? frågar han.

– Jag skriver det jag ser, säger jag.

Men många barn kommer aldrig till någon skola.

Från berget Entoto vandrar unga flickor ned med enorma lass grenar från eukalyptusträd på ryggen. De går långsamt, de vandrar barfota.

Ofta kommer de från de södra regionerna i Etiopien, bortlämnade av föräldrar som hoppas på ett bättre liv för sina döttrar. Bortlämnade till människor som i dem ser billig arbetskraft, och under slavlika förhållanden tillbringar de sina liv med att bära lass med grenar som är lika tunga som de själva.

Mitt i natten under mitt besök knackar det på dörren till Win souls for Gods kontor i norra stadsdelen Chiromeda, vid berget Entotos fot. In från mörkret kommer en ung flicka. Hon säger att hon är nio år och hon bär varje dag ned grenar från berget.

Hon har hörsammat den kallelse som personer från WSG i smyg har försökt sprida till de unga flickorna: ”Rym, fly på natten till någon av våra skolor. Vi har öppet. Vi väntar på er.”

Hon heter Birtukan. Det betyder Apelsin. Under natten har hon sprungit ned till en av skolorna. Personal har hjälpt henne till kontoret i staden och trots att flera timmar har gått skälver fortfarande hela hennes kropp. Hon är livrädd.

– Räcker det att bara vara här en kort tid? frågar skoputsaren.

– Jag hoppas det, säger jag och betalar.

Jag är på väg ned till de mer välbärgade områdena i södra Addis Abeba, affärsmännens område.

Finanskrisen har slagit hårt, men statistiken visar att produktionen har gått ned mer i Europa än i Afrika. Även arbetslösheten har ökat mer i Europa än i Afrika.

Etiopiens spirande export av jordbruksvaror har inte heller påverkats lika mycket som Europas export av förädlade varor, även om både tillväxt och export de facto har sjunkit under krisen.

Men statistiken är missvisande, anser affärsmännen.

– Vi lever i en helt annan värld, säger de.

– Tio procents nedgång för er betyder att ni inte kan gå på bio lika ofta. Fem procents nedgång för vårt folk kan betyda svält.

FN-organisationen ILO:s siffror bekräftar denna bild.

Under 2009 låg den globala arbetslösheten i snitt på 6,6 procent.

Det kan jämföras med EU-snittet på 8,9 procent och EMU-området med hela 9,4 procent. Och i Afrika söder om Sahara har arbetslösheten ”bara” kommit upp i 8,2 procent arbetslösa.

Men enligt ILO har Afrika söder om Sahara ändå påverkats mycket starkt. När produktionen, som inte ens normalt täcker de grundläggande behoven, minskar blir läget snabbt allvarligt.

Med en inkomst per person som i Etiopien endast är en hundrasextiondel av Sveriges är finanskrisens inverkan långt mer än tillräckligt för att läget ska bli akut.

Krisen har dessutom försvagat de redan svaga på arbetsmarknaden. Fattiga arbetare kan inte ta sig ur fattigdom – trots att de har ett arbete.

Och allt fler får se sina fasta arbeten bytas ut mot tillfälliga inhopp.

Enligt ILO har dessa svaga arbetsplatser, det man kallar ”vulnerable workplaces”, under finanskrisen globalt ökat mycket kraftigt för att i dag omfatta närmare 1,5 miljard människor.

För affärsmännen i södra Addis Abeba är den omedelbara inverkan av finanskrisen densamma som i Europa, det vill säga att det har varit svårt att få fram pengar till nya projekt och nya investeringar.

Samtidigt märks den pågående ekonomiska kampen om Afrika, som trots finanskris står hård mellan Europa och Kina.

EU driver på för att få frihandelsavtal med så många afrikanska länder som möjligt och Kina öppnade nyligen sitt femte investeringskontor i Etiopien.

Jag är tillbaka i norra, fattiga Addis Abeba.

Trots att styckepriset på frukten i stånden bara är några tiotals ören är det många som inte längre har råd.

I stället är köerna kvarterslånga till de stånd myndigheterna satt upp med subventionerade frukter. Det är inte sämre frukter, men stöden gör att de kan säljas billigare.

Och skoputsaren har fått nya kunder.

Hur gick det då med lilla Apelsin, flickan Birtukan? Senare får jag en rapport från Etiopien. Hon är tillbaka hos sina föräldrar, i en ort i södra delen av landet med bara några tusen invånare.

Familjen deltar nu i ett program i WSG:s regi. Det går ut på att hitta andra vägar ut ur fattigdomen än att skicka i väg barnen till svikna löften om ett bättre liv i norr.

Och den finansmarknad vars kris har sträckt sig ända hit lyser med sin frånvaro. n