Sevärd nittiotalsnostalgi

Publicerad 2016/10/21 - 07:00

Charlotta intro (kopia)

Okritiskt hyllande (bortsett från omoget beteende, slagsmål, droger) biodokumentären Oasis: Supersonic har sina brister (var är sammanhanget, den uppblåsta striden med Blur i mitten av 1990-talet?), men också många sevärda nostalgiscener.

Den första klubbspelningen i Glasgow imponerar. Det är rörande när de halvgalna arbetslösa brorsorna från det kommunala hyreshusområdet i Manchester önskar att mamma Peggy Gallagher slapp jobba trippelt.

Lillebror Liam verkar en dag i sena tonåren ha öppnat munnen och blivit popsångare. Noel hittar till låtskrivandet. På några år blir de megastjärnor, före internets och kändisfixeringens tid, befriande nog utan att ha passerat Idoljuryn.

Tips: Ken Loachs sorgesång till socialförsäkringssystemet – Jag, Daniel Blake – inviger Stockholms filmfestival i november.

Charlotta Kåks Röshammar
08-725 52 10

Kommentera den här artikeln