Fackförbundet Handels har frågat sina medlemmar vad de skulle göra om de hade 2 000 kronor mer i lön. Några svar:

”Låta barnen vara med i lagsporter/föreningar”.
”Kunna laga mina hål i tänderna.”
”Kunna köpa mat sista veckan på månaden utan att behöva leva på knäckebröd och vatten.”
”Vi skulle äntligen kunna planera för att skaffa barn.”
”Kunna betala min receptbelagda medicin.”

Veckans nyhet att Axfood lägger vantarna på Citygross är en fascinerande twist i berättelsen om den svenska levnadsomkostnadskrisen. 

Låter kunderna ta smällen

Axfood – som redan äger butikerna Hemköp, Willys, Tempo och Handlarn – betalar alltså två miljarder för att lägga kedjan Citygross under sig.  

Det är förstås konsumenterna som kommer få stå för fiolerna. 

För är det något vi fått lära oss under inflationsåren så är det att trojkan som kontrollerar 90 procent av marknaden för livsmedel – Axfood, Ica och Coop – utan problem kan låta kunderna ta hela smällen.  

Samtidigt som inflationen svepte bort ett årtionde av löneökningar lyckades oligopoltrion leverera stora vinster genom omotiverade prishöjningar. Under de senaste tolv månaderna har priset på mat stigit med 2,4 procent. 

Samma logik syns över nästan hela näringslivets. I fjol var vinsten per såld vara den högsta på 30 år, enligt Konjunkturinstitutets siffror. Och mellan 2020 och 2023 ökade lönsamheten med mer än 15 procent.  

Allt mer går till vinster

Enligt Daniel Lind, som är forskningsledare för Facken inom industrins produktivitetskommission, hade företagen inte kunnat höja sina priser i samma utsträckning om det funnits ett hårdare konkurrenstryck.  
Inflationschocken visade att det var möjligt för näringslivet att göra rekordvinster även under en lågkonjunktur. På så sätt har en helt ny ekonomisk logik etablerats.

Men en annan ekonomisk logik är intakt:  lönernas andel av det vi tillsammans producerar fortsätter sjunka. 

En ny rapport från LO-ekonomerna visar att under fem år har ett allt större värde av det som produceras i näringslivet går till vinster. I fjol var vinstandelen 40,7 procent. Det är den högsta noteringen på närmare 30 år. 

Regeringen måste agera

Men huvudorsaken till att löntagare får en allt mindre tårtbit beror på att regeringar under 40 år fört en politik som värderat kapital högre än arbete, har FN:s arbetslivsorgan ILO konstaterat.  
 
Men även en växande finansmarknad och försvagade fackföreningsrörelser har urholkat kopplingen mellan lön och produktivitet. 

Det där går förstås att göra något åt.

Facken måste växa. Fler anställda och företag måste omfattas av kollektivavtalen. Ny kapitalbeskattning, nya regleringar finansmarknaden måste komma på plats. Vi måste ha en regering som vågar agera mot att konkurrensen i näringslivet utplånas.

Och rejäla löneökningar måste till.