Förra veckans största nyhet var möjligen att Arla gjort om storleken på sina Bregott-paket. Storlekarna 300 och 600 gram ersätts av 250 och 500 gram. Men priset är nästan det samma.

Varför har mejerijätten gjort detta då?

– Det handlar mycket om att ha ett lägre styckpris när du står där i affären och har ont om pengar. Även om kilopriset går upp på de två mindre storlekarna så går priset per förpackning ner, säger Arlas presschef Max Wallenberg.

Det är onekligen sant, men de krympta förpackningarna är knappast något uttryck för Arlas djupt kända omsorg med sina kunder. Att mindre förpackningar tar slut fortfarande – och man därför måste köpa en ny snabbare – är också sant. Men det nämner inte Wallenberg.

Krympflationen sprider sig

Krympflation kallas det när företag höjer priserna genom att ta lika mycket betalt för mindre förpackningar. Juiceflaskor, julmust, chips- och godispåsar och glassar har krympt men kostar samma.

Det mest välkända exemplet är bryggkaffe. Där har normalförpackningen gått från att innehålla ett halvt kilo till att innehålla 450 gram, och i några fall bara 425 gram. Samtidigt har inte priserna sjunkit.

Samtidigt som Arla kapar smöret så stiger matpriserna igen. Ökningstakten är snabbare än på ett år och våra politiker är både förvånade och missnöjda. Det är en ”väldigt tuff situation” erkänner miljöminister Ebba Busch (KD).

Jimmie Åkesson är lite mer offensiv. Han tycker att det är ”oroväckande” att matpriserna stiger. Särskilt som att han varit med och sänkt bensin- och dielselskatterna.

SD-ledaren har förvisso en lösning: svenskarna borde sluta handla hos livsmedelsbutiker som säljer dyr mat och i stället handla hos livsmedelsbutiker som säljer billig mat.

Som om problemet med att matkostnaderna gröper hål i folks hushållskassa handlar om att svenska folket inte vet att man kan handla i lågprisaffärer eller göra prisjämförelser.

50 kronor för ett paket

Men vad kostar då ett krympflationjusterat paket med ett halvkilo normalsaltat Bregott?

Jag ger mig ut i den så kallade verkligheten.

  • På Ica kostar ett paket 52,45 kronor.
  • På Willys 51,90 kronor.
  • På Citygross 48,95 kronor.
  • På Hemköp 47,95 kronor
  • På Coop 46,95 kronor.
  • På Lidl 46,90 kronor.

Även om Tidölaget nu sänkt bensinpriset så är det ju inte omöjligt att den prisbesparing man gör på att kuska runt mellan butikerna äts upp av bränsleutgifterna.

Låt oss komma ihåg att livsmedelsmarknaden är ett oligopol där Ica, Axfood (Hemköp och Willys) och Coop har 90 procent av marknaden. Det gör det möjligt för jättarna att pressa kostnaden för prisökningarna på oss konsumenter. Uppstickare, som Lidl och Citygross, dras också med.

Vi vet att internationella prischocker till stor del ligger bakom de kraftigt höjda livsmedelspriserna.
Men en del av ökningen, 6 procentenheter, kan inte förklaras med stigande energipriser, ökade globala matkostnader eller försvagad krona. Det konstaterade Konjunkturinstitutet i fjol.

Vid sidan av krympflation förkommer det också smygflation – omotiverade prishöjningar i spåren av inflationen – inom handeln och särskilt i grossistledet.

Tänker fortsätta höja priserna

Det är en bra affär. Ica-gruppens senaste rapport visar på ett strålande fjärde kvartal 2023. Vinst före skatt landade på 931 miljoner kronor – samma period 2022 var den siffran 185 miljoner.

Även hos Axfood, som äger Hemköp och Willys, blev det kalas. Under årets tre sista månader gjorde man 815 miljoner i vinst.

Festligare lär det bli. En mätning från Konjunkturinstitutet avslöjar att många företag planerar nya prishöjningar de närmaste månaderna. Och det trots att producentpriserna faktiskt inte stiger som tidigare.

Och så kan det fortsätta så länge Tidölagets enda lösning är att oja sig och komma med shoppingtips. Matjättarna har ingenting att förlora.

Alla nöjda, alla glada.

Utom svenskarna som snällt får acceptera att kilopriset på matfettsblandningen nu passerat 100 spänn.